Flexibel arbetsmarknad i sikte?

Varför låtsas regeringen att de så kallade trygghetslagarna på den svenska arbetsmarknaden fungerar bra? Svaret är såklart att en borgerlig regering aldrig kan komma undan med att förändra LAS.

Däremot kan den försämra akassan och sänka skatterna, det är ju strikt sett bara vad man förväntar sig av en borgerlig regering. När det gäller ändringar i LAS är det dock socialdemokraterna som är veto-spelaren.
Johan påpekar att s-riksdagsgruppens chef Åsa Larsson prioriterar flexibilitet, inte anställningstrygghet, när socialdemokraterma tvingas säga upp folk efter valförlusten:

“Det är viktigt att vi bygger ett flexibelt kansli. Vi behöver kunna anpassa oss allt eftersom.”

Som Niklas Jakobsson antytt tidigare, är det kanske inte så stort problem att ha en generös akassa om flexibiliteten på arbetsmarknaden är tillräckligt hög. Min gissning är därför att om några år, när socialdemokraterna tagit sig samman, kommer de att göra upp med de borgerliga om ett paket som innehåller både förbättrad akassa och en del förändringar i regelverket på arbetsmarknaden – inklusive LAS.

Detta samförstånd kring en svensk flexicurity-modell förutsätter två saker:

1. Att Reinfeldt snabbt driver igenom ganska kännbara försämringar av akassan.

2. Att socialdemokraterna protesterar för fulla muggar (även om Jonas med rätta ifrågasatt hur konstruktivt det är att protestera mot att en regering tänker genomföra den politik de gick till val på)

Sänkningen och de kraftiga protesterna gör att en framtida höjning av akassan kommer att uppfattas som en sådan jätteseger att tom LO accepterar vissa förändringar i LAS som en del i en blocköverskridande uppgörelse.

Kommentarer

Kommentar av Per F Pettersson den 2006-12-08 11:21:38

Eller så gör regeringen detta utan att fråga arbetarrörelsen om lov. Blir det en lågkonjuktur så kan det nog gå igenom som en krisåtgärd eller något.

Men visst, kan sossarna få chansen att utmåla LAS-avskaffande som en seger så ger jag gärna dem chansen. Jag tror att socialdemokraternas ekonomer innerst inne vet vad som behöver göras – det är bara det att det är för känsligt att prata om.