Baksidan av den småländska idyllen

Jag har spenderat de senaste dagarna i ett av mina barndomshem, beläget mitt bland de många sjöarna och skogarna i Småland. Med sjöutsikt och två vackra hästar i hagen mitt emot fönstret kunde man tro att landet, grusvägarna och hödoften var den idylliska oas att hamna i, tidigt en svensk sommar med 25°+, sol och jordgubbsstånd längs med landsvägarna.

Småland är vackert. När man en lördagskväll kan höra texten till dansbandslåtarna som spelas på den lokala fotbollsplanen någon kilometer bort blir Småland charmigt, och när man kan räkna antalet passerande bilar till noll under en söndagspromenad, skulle jag vilja kalla den lilla byn för riktig idyll. Det är den värd.

Varje idyll har dock en baksida. I den lilla byn finns baksidan redan på sidan två i lokaltidningen. Jag syftar på Smålandspostens ledarsida. I bland har sidan fyllts med vettiga åsikter, men de senaste dagarna har den visat på sprickorna i den småländska idyllen. Ledarsidan, med Marcus Svensson i spetsen, har tagit tydlig ställning för FRA-lagstiftningen, och menar att förslaget är både försvarbart och nödvändigt.

Marcus Svensson avfärdar alla bloggar med att de handlar om sex eller bara är upprepningar av andras åsikter. Av Svensson själv återfinns det minst 18 ledare om sex (sexuellt sex, och inte siffran) i smålandspostens nätarkiv. 18 ledare kanske inte är mycket, men det är ändå 18 artiklar.

Genom att avfärda i princip alla bloggares åsikter, har Svensson i ett handslag nästan avfärdat all kritik mot FRA. Traditionell media är fortfarnade relativt tysta, även om undantagen är fler än tidigare. Smålandsposten och Marcus Svensson är dock bland de få som öppet går ut och deklarerar sitt stöd för övervakning av oskydliga. Svensson försvarar förslaget genom att hota med terrorism. På sin blogg skriver han:

“Kritikerna av FRA-förslaget har överlag gjort det väldigt enkelt för sig. De tycker inte om övervakning (som om någon gjorde det), men säger inget om hur vi ska skydda Sverige från yttre hot.”

Han har en poäng. Jag har inget bra förslag på hur vi skall skydda landet från yttre hot. I alla fall inget som får plats i en text här på bloggen, eller som skulle vara genomförbart i en handvändning. Dock, handlar FRA-förslaget inte om att skydda Sverige från yttre hot. Det har det aldrig gjort. Retoriken kring terrorism kan vara hur välformulerad och fin som helst, och det är mycket möjligt att FRA-lagen skulle kunna stoppa någon liten småbov (som skulle åkt fast redan idag på grund av sin klantighet), men det är ju inte så att de som verkligen vill begå stora avancerade attacker och kommunicerar via Internet och telefon, inte vet hur man krypterar och skyddar sig från den övervakning som FRA kommer kunna genomföra när lagen är klubbad.

Konsekvensen av FRA-lagen är inte att terrorbrott kommer bekämpas. Konsekvensen av FRA-lagen är att oskyldiga medborgare, som inte sätter sig in i hur man krypterar, övervakas av staten. Resurser som skulle kunna gå till att skapa verklig trygghet i människors vardag kommer i stället krympa integriteten till ett ohållbart minimum.

—

För övrigt kommer det vara knäppt tyst på den här bloggen närmaste veckan (dvs. tills efter FRA-omröstningen). Jag kommer befinna mig på den soliga stranden i landet som kom elva i andra finalen av årets upplaga av eurovision.