Lite hårdare krav, men för alla – tack!

Regeringen har gått ut med ett nytt utspel om att det skall bli hårdare krav för anhöriginvandrare. Kortfattat innebär det att den anhöriga som är bosatt i Sverige kommer vara tvungen att visa upp möjlighet till försörjning och boende för att familjemedlemmar skall få uppehållstillstånd i landet. Det kommer inte gälla flyktingar, anhöriga till barn och när annat skyddsbehov föreligger.

Det är ett rätt rimligt krav att ställa. Kommer man hit och inte har ett särskilt skyddsbehov eller är flykting, så borde man också ansvara för sin egen försörjning.

Vad som saknas i den utredning som regeringen kommer tillsätta i frågan, är att det här borde gälla en större grupp än bara anhöriginvandrarna.

Om regeringen verkligen ville göra framsteg i invandringsfrågan, så borde man välkomna samtliga personer till landet som kunde ansvara för sin egen försörjning och sitt eget boende. Istället för att behöva ha familjeband till någon, ha ett verk till att avgöra vem det är mest synd om och får stanna, så skulle migrationspolitiken kunna bli så mycket enklare och mer medmänsklig.

De personer som idag klassas som flyktingar och har behov av skydd ska vi givetvis fortsätta hjälpa ekonomiskt, antingen under en temporär period för att personen sedan vill återvända, eller under en längre period med mål att personen skall kunna stanna permanent i landet.

De personer som inte klassas som flyktingar skulle välkomnas direkt utan köer av handläggningstider på migrationsverket eller i famnen på andra myndigheter. Om man klarar att ta hand om sig själv*, så ska man också få stanna. Sedan kan rättigheter till diverse bidrag för vuxna människor få prövas efter hand och få öka proportionerligt mot hur lång tid man varit här och haft ett arbete.

Det hade inte behövt vara så mycket svårare än så. Vi hade fått in lite mer medmänsklighet i migrationspolitiken, sluppit humanitärt katastrofala avvisningar, och människor hade kunnat få koncentrera sig på att leva istället för att vänta på en massa byråkrati.

Men det är väl lättare för regeringen att bara presentera hårdare krav, utan att öppna upp för fler möjligheter.

—

*Dvs. klarar av att försörja sig själv och har en bostad. Om det sedan är frugan/maken/dottern/sonen som står för den faktiska inkomsten är sedan mindre relevant.