Planekonomi inte lösningen på klimatproblemet

EU:s energiministrar har idag enats om mål på 20 % för förnybar energi och 10 % för biodrivmedel inom EU fram till år 2020. Se här.

Det är politikers roll att sätta upp mål och införa styrmedel för att hantera problem, i det här fallet utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen. Det är rimligt att EU sätter upp mål för utsläpp av fossil koldioxid och inför styrmedel för att se till att dessa mål uppnås. Se tidigare inlägg om detta.

Däremot bör politiker, både nationellt och på EU-nivå, låta bli att peka ut specifika lösningar och sätta upp mål för dem. Det är onödigt och riskerar göra mer skada än nytta. Om man sätter upp tydliga mål och införa effektiva styrmedel för att hantera problemen så kommer marknaden ordna lösningarna. Förutsatt att politiker inte inför hinder för marknaden att fungera.

Politiskt utpekade lösningar gör att satsningar på tekniker som visar sig vara återvändsgränder blir svåra att backa ur. Naturligtvis kan även företag satsa fel, men om det inte är direkt politiskt uppbackat så kommer det snabbt visa sig att det är fel och då kan företaget lägga ner satsningen eller så går det i konkurs. Om (den felaktiga) lösningen är politiskt uppbackad så blir det lätt så att den hålls under armarna med subventioner och andra politiska åtgärder under lång tid.