Jag har tidigare skrivit om att diktaturer inte bör ha samma rättigheter som demokratier, och att tillgång till information är ett av de fyra utrikespolitiska målen. Nu är det dags att titta på medel för att uppnå detta.

Masskommunikation i form av radio och TV är viktiga instrument i diktaturers förtrycksapparat. Genom att styra vad människor kan se och höra, kan man påverka deras beteende. Vi måste se till att människor i diktaturer har en bättre tillgång till information, som de kan använda sitt förnuft till att värdera.

Diktaturer måste ge upp kontrollen till en del av sitt frekvensband

Med Internet kan man nå vilken information som helst. I de fall det finns brandväggar så kan man ofta ta sig runt dem. Men man når fortfarande inte de flesta människorna. Dem når man via radio och TV. En vanlig radio- eler TV-apparat är massproducerad och gjord för att ta in sändningar inom vissa frekvensband. Det krävs rätt stora insatser av en diktatur för att ändra alla apparater så att de inte kan ta emot en del av det bandet.

För ett givet land, deklarerar man att de måste ge upp kontrollen över ett frekvensband. Där sätts istället sändare in med program som ger en mer allsidig information. Massiva resurser måste sättas in på att göra bra program. Det räcker inte med någon kanal typ gamla Radio Free Europe, utan det handlar om att ge ett komplett och allsidigt innehåll med flera kanaler, på landets använda språk.
Diktaturen kommer givetvis att svara med störsändare. Dessa kan pejlas in och bekämpas. I början kan detta göras med t ex sprängmedel och kommandotrupper, men när diktaturen väl lärt sig att förlägga barnhem runt dessa installationer så kanske man får gå över på andra metoder såsom EMP-pulser (icke-nukleära). EMP-pulser har dock nackdelen att den slår ut de radio- och TV-apparater som man vill sända till också, men då bara inom ett begränsat område.

Riktade insatser bara mot specifika länder
Det finns stora icke-fria länder idag som man inte vill utföra dessa åtgärder på, t ex Ryssland och Kina. I Kinas fall kan man konstatera att landet liberaliseras, vilket gör att utvecklingen ändå går åt rätt håll. Det kan vara en bra idé att bara välja ut vissa länder till att börja med. Man bör bara rikta detta mot länder som utgör ett militärt hot, eller terrorhot, mot den fria världen.
Asymmetrisk krigföring
Det kan tyckas drastiskt, och för vissa kanske även förmätet, att bekämpa andras sändningar militärt och att lägga ut sina egna. Men då får man tänka på att alternativet kan vara ett fullskaligt krig, och mer terrorism. Och det här är ett sätt att visa att det inte bara är diktaturer som kan ägna sig åt asymmetrisk krigföring. Försvarsåtgärder från diktaturen kommer dessutom att binda upp resurser.