Bloggregeringens syfte är att utgöra en samlad liberal kritik av den borgerliga alliansregeringen, att visa att ett mer liberalt Sverige är möjligt. Det är ett uppfriskande perspektiv, särskilt med tanke på att såväl socialdemokrater som moderater i gammelmedia vanligtvis angrips från vänster, och jag är därför glad att statsministern frågat mig om jag vill ansluta till hans kabinett. Dessutom fanns det en ledig stol som passade min lilla balettstjärt; jag heter Fredrik Westerlund och är er nya socialminister.

Som skuggminister för socialdepartementet blir ens roll lite speciell. När näringsministern ägnar sig åt att övervaka att de nya moderaterna inte springer så långt vänsterut att de blir de gamla socialdemokraterna, har jag två kristdemokrater och en moderat fyrtiotalist att hålla vid liv genom att inte låta dem stelna till de fossil de nära nog redan tagit formerna av. För min del kommer det därför sannolikt att handla mindre om högerkritik mot vänsterpolitik och mer om att vara en liberal vakthund mot restriktiv politik, konservativa ideal och politik som doftar religion.

När det gäller socialdepartementets ansvarsområden ska jag vara helt ärlig med att jag inte brinner helhjärtat för alla. För mig är till exempel barnpolitiken något som endast intresserar mig i negativa termer; mitt intresse är att inte låta lagstiftningen om föräldraskap smitta av sig på annan lagstiftning, till exempel den om samlevnad mellan vuxna människor. På områden som ekonomisk familjepolitik och ekonomisk trygghet är jag mer engagerad, folkhälsopolitiken kan göra mig fly förbannad (så den gillar jag!), men mitt eget funktionshinder till trots har jag aldrig riktigt satt mig in i handikappolitiken. Det kanske jag tvingas göra nu.

Dessutom hälso-, sjukvårds-, socialtjänst- och äldrepolitik, men vad jag förstår är vi inte så kinkiga med våra revir här i bloggregeringen. Andra är varmt välkomna in på mina områden – jag vet till exempel att näringsministern har många kloka åsikter om vården – och jag kommer säkert att sväva ut och in på andras domäner. Inte minst när det handlar om homo-, bi- och transsexuella, ty det är något av hjärtefrågor för mig oavsett om de dyker upp på socialdepartementet, justitiedepartementet eller annorstädes.

En typisk åsikt skulle kunna vara att funktionshindrade flator bör få privatimportera alkohol och ingå äktenskap på fyllan även om de inte har barn, men jag hoppas att jag inom kort får anledning att återkomma med mer utvecklade budskap än så. Tills vidare nöjer jag mig med att tacka för förtroendet.


Inga kommenterar till “En liberal vakthund mot det restriktiva”  

  1. Inga kommenterar

Kommentera

Du måste logga in för att kommentera.