Abortfrågan är inte en samhällsfråga

Sjuksköterskan och folkhälsovetaren Ann-Lis Söderberg ger socialministern några råd på Svenska dabladets Brännpunkt och ämnet för dagen är hur antalet aborter kan minskas. Som liberal skuggminister åt socialministern är det min plikt att dechiffrera Söderbergs till godhjärtighet förklädda religiösa moralism.

Det är anmärkningsvärt och skrämmande att ingen nedgång i aborttalen noterats på drygt 30 år, trots att ett stort antal preventivmedel erbjuds idag, trots undervisning i skolorna, trots att det finns ungdoms­mottagningar och mödravård med preventiv inriktning.

Det ankommer inte på samhället att ha synpunkter på hur många som, inom de ramar som gällande abortlagstiftning sätter upp, väljer abort; abortfrågan är inte en samhällsfråga, det är en fråga för den myndiga individ som väljer att genomgå en abort. Dessutom skulle man lika gärna kunna hävda att det är fascinerande att ingen uppgång i aborttalen noterats på drygt 30 år, trots en (förvisso alltför långsamt) växande frihet för kvinnor, kring sexualitet och från religion.

Frågor som etik, moral, värderingar, livsfrågor och människovärde måste få ett ökat utrymme i skolplanen.

Det som behöver ett ökat utrymme är varje individs frihet att forma sin egen etik och moral, sina egna värderingar och livsfrågor. Ett tips till socialministern är att springa för livet så snart någon med titeln “folkhälsovetare” börjar prata om “människorvärde”.

Även religionskunskap bör få en mer central plats i grundskolans undervisning för att återgå till en mer holistisk syn på människan. Vårt samhälle bygger på kristna värderingar och de bör vara grundläggande i ämnet.

När Söderberg skriver “religionskunskap” menar hon “kristendomskunskap”. Det som bör få en mer central plats i grundskolans undervisning är religionsfrihet och det vår samhälle bör bygga på är liberala och humanistiska värderingar.

Barnmorskans förhållningssätt ska vara objektivt och utgå ifrån att graviditet är något positivt och barnmorskor bör stödja kvinnan i hennes eventuella ­beslut att fullfölja graviditeten.

Barnmorskans förhållningssätt ska vara objektivt, men det innebär ju att hon inte ska utgå ifrån att graviditet är något positivt. Hon ska förhålla sig neutralt till hur den gravida ser på sin graviditet och vad den gravida vill göra med den.

Det Söderberg försöker säga oss är att kvinnor varken ska ha sex innan äktenskapet eller utanför en kärnfamilj med barnalstrande som enda anledning till sexualitet. Sådan mossbelupen stenåldersmoralism betackar vi oss för! Ett högt aborttal är inget problem. En oönskad graviditet må vara ett problem, men det berör ingen annan än den som är olyckligt gravid. Det tåls att upprepas igen: Abortfrågan är inte en samhällsfråga, det är en fråga för den myndiga individ som väljer att genomgå en abort.

(Om någon, trots att det är allmänt känt att jag inte drar mig för att osäkra revolvern när så sker, vill inflika ett “men tänk på barnen”, är ni välkomna att göra det. Ty vi talar inte ens om barn, vi talar om potentialiteter.)

Kommentarer

Kommentar av Gamaliel den 2007-08-06 21:49:34

Om abortfrågan inte är en samhällsfråga, då borde staten låta bli att ge
ekonomiskt stöd åt “den myndiga individ som väljer att genomgå en abort” – eller
hur?