Gör spel på akassan!

Den svenska modellens egenheter illustreras ibland på oanade ställen: Speltidningen Level, nr 16, hyser ett reportage om ett gäng ungdomar i Norrköping som ville försörja sig på dataspel. Finansiärer saknades.

Lösning? A-kassan, vad annars?

Vi tog de pengarna och delade på dem. Haken var att det fanns en sorts arbetsmarknadsåtgärd för att arbetslösa ungdomar skulle komma i arbete. Så vi tvingades att gå en kurs om hur man använde datorer – vilket av förklarliga skäl inte kändes meningsfullt och gjorde att vi inte kunde arbeta så mycket med spelen som vi ville. När vi slutade gå på kursen skulle akassan dras in. I ett desperat försök att rädda situationen bjöd vi hem ett par tanter från a-kassan. Vi städade ordning i lägenheten, bakade kladdkaka och förklarade vad vi höll på med. Jag förstår fortfarande inte hur det gick till, men jag tror de tyckte att det vi gjorde var så fint att de lät oss behålla a-kassan trots att det egentligen var emot alla regler.

Efter en tids arbete, fick de kontrakt med Virgin som betalade 1,7 miljoner för spelet Ignition, och ungdomarna blev rika och framgångsrika ( ett tag, åtminstone. Det kunde möjligen varat längre: De tackade nej till Codemasters som ville att de skulle göra Colin McRae rally).

Vad lära av dylika historier? Å ena sidan ska akassan inte användas så här, å andra sidan hade de kanske inte lyckats utan akassan… Så varför inte ha ett stöd som är tydligt tidsbegränsat men som får användas fritt utan att behöva bjuda handläggarna på kladdkaka?

Kommentarer

Kommentar av MT den 2007-08-23 22:39:34

Varför inte!!??
Därför att staten inte ska betala folk för att inte jobba! Ska man göra spel får man väl hitta en finansiär. En solskenshistoria är inte grund nog för andra slutsatser…