Mikael Ståldal

Enligt Trafikverket så kommer Förbifart Stockholm kosta knappt 28 miljarder kronor, men enligt en ny beräkning visar det sig att det snarare kommer landa på 44 miljarder kronor.

Med tanke på att stora vägprojekt i Sverige nuförtiden tenderar att bli dyra skrytbyggen och kosta mer än vad man trott, vilket vi senast såg med Södra Länken, så är det högst troligt att denna nya beräkning stämmer.

Det är tänkt att Förbifarten ska finansieras med intäkterna från trängselskatten i Stockholm. Som jag skrivit tidigare är det ingen bra idé att koppla ihop trängselskatten med infrastrukturprojekt på detta sätt. Men om vi utgår från detta så kommer det nu alltså ta 40 år, till 2053, innan Förbifarten är betald med trängselskatteintäkter. Och håller man sig till denna princip så kommer det alltså bli svårt att få finansiering till andra infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen de närmaste 40 åren.

Detta är inte längre rimligt, det är för dyrt. Det finns många andra infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen där pengarna skulle göra mer nytta, som utbyggd tunnelbana åt olika håll.

Planerna på Förbifarten bör omgående skrotas för gott. Jag ser faktiskt ingen anledning att över huvud taget bygga nya stora bilvägar i Stockholmsregionen under överskådlig framtid.

Problem med trängsel på befintliga bilvägar bör hanteras genom att bygga ut kollektivtrafiken och skärpa styrmedel som trängselskatt och parkeringsavgifter.

Att bygga nya stora bilvägar är inte bara ett slöseri med skattepengar, det håller helt enkelt på att bli otidsenligt. För att inte tala om miljöproblemen som bilismen orsakar.

Det är med blandade känslor jag läser Folkpartiet Stockholm på SvD Brännpunkt.

Å ena sidan rimlig och relevant kritik mot att en stor tillbyggnad i Stockholms city uteslutande kommer bestå av kontor, och inga bostäder.

Å andra sida en estetisk invändning som verkar bottna i en allmän ovilja att bygga något högre än idag i city. Ligger i linje med tidigare kritik mot föreslagna höga byggnader i city. Invändningen att NK:s vackra sekelskiftesbyggnad kommer att framstå som en grindstuga känns rätt krystad.

Dessutom efterlyser man samlad strategi för city innan något större byggprojekt tillåts. Det känns rätt så märkligt att höra ett sådant vurm för politisk centralplanering från ett liberalt parti.

Långtgående politisk centralplanering är sällan bra, och stadsbyggande är inte något undantag från den regeln. Precis som på så många andra områden i samhället så utvecklas en levande stad bäst genom en delvis kaotisk process där olika oberoende aktörer, i samverkan och i konkurrens, gör vad de tror på.

För att kaoset inte ska ta överhanden är det rimligt att ha en politiskt styrd plan- och bygglovsprocess. Men den bör huvudsakligen vara reaktiv och ta ställning till förslag och initiativ från icke-politiska aktörer. Jag har svårt att se behov av någon på förhand uppsatt samlad strategi från politiskt håll.

Sammantaget blir denna debattartikel tämligen motsägelsefull, ty om man ska ta den estetiska kritiken på allvar så skulle det rimligtvis vara lika illa om det var bostäder som byggdes på.

Läs även Jesper Svensson.

Enligt en artikel i Metro så gjorde polisen en insats mot narkotikabruk hos ungdomar i Stockholms norra och västra förorter veckorna före upploppen startade i Husby.

Där ser man vad Sveriges orimliga narkotikalagstiftning (troligtvis i kombination med viss okänslighet hos poliskåren) kan ställa till med. Det är inte så konstigt att det kan bli oroligheter och upplopp om polisen systematiskt trakasserar skötsamma ungdomar i utsatta förorter.

Dessutom borde man på allvar överväga att ge polisen tillgång till elpistol eller liknande så att de kan oskadliggöra folk utan att skjuta skarpt och döda.

Polisen bör gå hårt fram mot de som bråkar, hotar och förstör, men lämna övriga i fred. Annars går det så här:

SSU och LUF efterlyser på DN Debatt en ny skattereform.

Sveriges skattesystem reformerades senast 1991, och sedan dess har det gradvis förfallit. Både den nuvarande alliansregeringen och tidigare socialdemokratiska regeringar är medskyldiga till detta förfall. Det är inte svårt att instämma i att en ny reform är angelägen.

Dagens momssystem med tre olika momssatser med ibland godtyckliga avgränsningar är inte bra. Inte sällan säljer samma företag produkter med olika momssatser, vilket skapar gränsdragningsproblem och ökad administration. En av de värsta avarterna försvann nyligen när restaurangmomsen sänktes till samma nivå som för mat i butik, men de finns flera liknande fall kvar (så som böcker/e-böcker och danskurser/danstillställningar/konserter).

Inkomstskatten har också med värnskatt och jobbskatteavdrag blivit väl snårig, och det är svårt för folk att räkna ut sin egen skatt. Reavinstskatten på fastigheter är av någon outgrundlig anledning lägre än den generella kapitalskatten. Och vi har en rad rabatter på arbetsgivaravgiften för olika grupper, som inte verkar fungera som tänkt.

Ett problem med SSU/LUF-utspelet är att de låser sig vid att skattereformen inte är fördelningspolitiskt negativ. Det är inte en bra utgångspunkt för att skapa ett bra skattesystem, det bygger på (det högst tvivelaktiga) antagandet att dagens skattesystem är fördelningspolitiskt optimalt.

Utgångspunkterna bör istället vara att skattesystemet som helhet ska gynna produktiva jobb, motverka miljöförstöring, och vara enkelt och transparent. Skattesystemet bör inte gynna jobb för skattejurister, byråkrater och revisorer. En lyckad skattereform bör leda till Skatteverket kan minska sin personal och att efterfrågan på skattejurister och revisorer minskar. Dessutom måste man hålla ett öga på EU och omvärlden, så att Sveriges skattesystem inte skapar improduktiva incitament att flytta verksamhet eller kapital utomlands. Slutligen så bör skattereformen vara statsfinansiellt neutral, den ska inte leda till (ökat) budgetunderskott, men inte heller till varaktigt ökat skattetryck.

Vad kan man då göra?

• Inför en enhetlig moms på 25 % som omfattar allt som idag har 6, 12 eller 25 % moms och eventuellt också vissa saker som idag är helt momsbefriade
• Sänk kapitalskatten (och därmed ränteavdragen för privatpersoner) till 25 % (från dagens 30 %)
• Höj reavinstskatten på fastigheter och bostadsrätter till 25 % (från dagens 22 %)
• Avskaffa värnskatten och hela den statliga inkomstskatten
• Avskaffa jobbskatteavdragen
• Gör grundavdraget enhetligt (avskaffa “LO-puckeln”) och höj det till två prisbasbelopp per år
• Sänk den kommunala inkomstkatten till 25 % i snitt (från dagens 31 %)
• Avskaffa möjligheten till avdrag för resor till och från arbetet
• Avskaffa alla rabatter på arbetsgivaravgiften och sänk den generellt
• Höj fordonsskatter, bränsleskatter och trängselavgifter
• Återinför någon form av fastighetsskatt

Däremot bör man inte:

• Återinföra förmögenhetskatt
• Återinföra arvs- eller gåvoskatt

Detta lär leda till signifikant minskade skatteintäkter för kommuner och landsting, det får man kompensera det genom ökade statsbidrag, ty statens skatteintäkter kommer att öka.

Regeringen har lagt fram en proposition om en skärpt sexualbrottslagstiftning.

Det är ett förslag som fokuserar på att täppa till de kryphål i lagstiftningen kring våldtäkt som har lett till att som begått uppenbara övergrepp ändå har friats i domstol i vissa fall.

Samtidigt så tar man avstånd från mer radikala förslag med oklar effekt som att införa ett samtyckeskrav för sex.

Sansat och pragmatiskt söker man lösa konkreta problem som uppmärksammats med dagens lagstiftning, och undviker problematisk symbolpolitik. Bravo!

En man har åtalades för sexuellt ofredande för att ha gått naken i sin villa när en förbipasserande kvinna såg honom genom ett fönster och trodde att han onanerade. Hon filmade det hela, polisanmälde och krävde skadestånd med motiveringen att hon blivit rädd och känt stort obehag av upplevelserna. Tingsrätten friade dock honom. Se artikel i Aftonbladet och Metro.

Ärligt talat, om man blir rädd och känner stort obehag av att genom ett fönster råka se någon i sitt eget hem gå runt naken och uppfattade situationen som att han onanerade så bör man vända sig till psykolog snarare än till polis.

Om det är någon som blivit ofredad i det här fallet så är det i så fall mannen som blev filmad naken i sitt eget hem. Det är inte olagligt idag, men kan snart bli det.

Jag förstår verkligen inte hur åklagaren tänkte när hon drev detta till åtal. I brottsbalken står det så här sexuellt ofredande gentemot vuxna:

6 kap 10 § [...] döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.

Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.

Om åklagare på så här lösa grunder åtalar folk för detta så borde denna lag nog ses över och förtydligas. Kanske bör det uttryckligen undantas om det påstådda blottandet sker i det egna hemmet eller på något annat ställe där det är normalt att man uppträder naken (så som i ett omklädningsrum, på en toalett eller i en dusch).

En statlig utredning om trängselskatten har presenterats. Den avråder från att intäkterna från trängselskatten ska gå någon annanstans än till staten, och från att någon annan än staten ska besluta om skattenivåer och andra detaljer.

Mot detta kommer protester från bl.a. Folkpartiet i Stockholm som vill att intäkterna ska garanteras stanna i regionen.

Som jag skrivit tidigare så bör intäkterna från trängselskatten gå till landstinget/regionen. Där bör intäkterna gå in i budgeten precis som inkomstskatten, och kan användas till såväl kollektivtrafik som sjukvård. Intäkterna bör inte öronmärkas till några specifika infrastrukturprojekt, och inte heller till trafik i allmänhet. Eftersom en stor del av landstingets/regionens utgifter består av kollektivtrafik så blir det ändå en viss styrning mot det, vilket är tillräckligt.

Vidare så bör beslut om avgiftsnivåer, tider och andra praktiska detaljer kring trängselskatten beslutas på lägre nivå än staten. Även här är den lämpliga instansen landstinget/regionen.

Alla betalstationer råkar förvisso idag ligga i samma kommun (Stockholm respektive Göteborg), men vissa grannkommuner som Solna och Mölndal påverkas påtagligt av trängselskatten. Därför är det inte lämpligt att låta kommunen ensam besluta. Utredningen föreslår att man kan låta kommunen besluta med krav på samråd med grannkommuner. Det vore dock att krångla till det, i synnerhet om syftet är att snabbare kunna besluta om ändringar. Att låta landstinget/regionen bestämma är enkelt och smidigt, och borde inte bli alltför ovant för ett organ som idag beslutar om kollektivtrafiktaxor.

För några veckor sedan kunde man läsa att Island har långtgående planer på att införa statlig censur av pornografi på Internet, se artikel i The Telegraph.

Nu har ett liknande förslag dykt upp i Europaparlamentet, dolt i en resolution on eliminating gender stereotypes in the EU, se artikel i The Telegraph.

Rick Falkvinge och Christian Engström (pp) har tittat närmare på resolutionen. De har hittat dessa två oroväckande punkter:

14. Points out that a policy to eliminate stereotypes in the media will of necessity involve action in the digital field; considers that this requires the launching of initiatives coordinated at EU level with a view to developing a genuine culture of equality on the internet; calls on the Commission to draw up in partnership with the parties concerned a charter to which all internet operators will be invited to adhere;

17. Calls on the EU and its Member States to take concrete action on its resolution of 16 September 1997 on discrimination against women in advertising, which called for a ban on all forms of pornography in the media and on the advertising of sex tourism;

Punkt 14 öppnar upp för en helt oacceptabel censur av Internet. “Partnerskap” med Internetoperatörer riskerar skapa en godtycklig och rättsosäker censur av lite av varje, och är en riktigt dålig idé.

Jag tycker inte att Internetoperatörer ska göras ansvariga för innehållet de förmedlar, och de ska inte från politiskt håll tvingas blockera något innehåll, inte ens sådant som är olagligt. Se tidigare inlägg om detta.

Men denna resolution är ännu värre än så. Den öppnar för att utöva politiska påtryckningar på Internetoperatörer att blockera vagt definierat innehåll (sånt som bidrar till könsstereotyper) som för det mesta inte är olagligt. Det vore helt horribelt och definitivt inte värdigt en demokratisk rättsstat. Se tidigare inlägg om detta.

I punkt 17 är begreppet media otydligt, och detta kan tolkas som att man vill förbjuda all form av pornografi på Internet. Men även om man har en mer begränsad definition av media som bara innefattar tryckta tidningar och traditionell TV så är det helt fel. Det bör vara tillåtet med pornografi (med vissa undantag som barnpornografi) i tidningar och på kabel-TV.

Jag hoppas att fler europaparlamentariker följer Christian Engströms exempel och röstar emot denna resolution, eller åtminstone ser till att punkt 14 och 17 stryks.

Lena Andersson beskriver i en lysande ledare i DN vad som skulle hända om man på allvar avskaffade kapitalismen.

Kapitalism är en konsekvens av individuell frihet, och det går inte att avskaffa kapitalism utan att avskaffa en stor del av den individuella friheten som vi i dagens Sverige tar för självklar. Om man ändå skulle göra detta så kommer troligtvis mer av den individuella friheten än man från början kan tro att försvinna på sikt.

Avskaffad kapitalism innebär avskaffad ekonomisk frihet. Men ekonomisk frihet går inte att helt separera från personlig frihet. Tar man bort det ena så blir det andra lidande.

Omvänt så är det inte tillräckligt med ekonomisk frihet och kapitalism ifall personlig frihet och demokrati saknas. Länder som Kina och Singapore är inga föredömen.

Fast det var knappast bättre i Kina innan de införde en viss ekonomisk frihet. Och i bästa fall kan införande av ekonomisk frihet i ett i övrigt ofritt och odemokratiskt samhälle på sikt leda till att man även får demokrati och verklig frihet. Exempel på detta är Sydkorea och Taiwan. Medan länder som hårdnackat vägrar ekonomisk frihet, som Nordkorea och Kuba, än idag är helt ofria och odemokratiska utan ljusning i sikte.

Detta innebär inte att vi måste acceptera problem som skuldkris som finns i dagens kapitalistiska samhälle. Men vi måste hitta andra lösningar än avskaffad kapitalism.

Även miljöproblem kan lösas inom ramen för ett kapitalistiskt samhälle. Och miljöproblem löses inte automatiskt för att man avskaffar kapitalismen. Samhällen utan eller med relativt svag kapitalism, som det forna Sovjetunionen och Kina, var/är värre drabbade av miljöproblem än mer utpräglat kapitalistiska samhällen.

Regeringen tycker att svenska småföretag är för dåliga på att använda IT, och har tillsatt en utredning. Utredningen konstaterar att det inte i första hand brist på pengar som är problemet och vill främst ha ett “samverkansforum”. Trots detta föreslås även ett begränsat statligt företagsstöd i form av “IT-checkar”. Se artikel i Computer Sweden

Sen kommer ett gäng remissinstanser som antingen missförstår vad utredaren vill säga eller inte bryr sig och ohämmat föreslår betydligt mer omfattande statligt företagsstöd. Se artikel i Ny Teknik.

Man kan ifrågasätta varför regeringen över huvud taget ska bry sig om hur mycket småföretag använder IT. Nåväl, detta “samverkansforum” är i alla fall troligtvis tämligen harmlöst.

Värre är det med statligt företagsstöd med alla de negativa konsekvenser som det för med sig. Vi har redan sett, innan stödet ens är infört, att om man ger man dem en tumme så äter de hela handen genom att kräva betydligt mer stöd än vad som först föreslogs. Och av erfarenhet vet vi att statligt företagsstöd blir svårt att avskaffa när det har spelat ut sin roll eftersom det då har bildats ett särintresse som slåss för att behålla stödet.

I det här fallet förefaller det troligt att det kommer bildas ett särintresse av en viss typ av konsulter som hjälper småföretag att använda IT.

Nej, låt bli att införa statligt företagsstöd. Det kostar mer än det smakar.