Nedbrytbar plast?

måndag 25 mars, 2019 kl. 22:28

På senare tid har miljöproblemet med plastskräp i naturen och haven uppmärksammats. Detta har fått vissa tillverkare av plast och plastföremål att lansera och marknadsföra bioplast, nedbrytbar plast eller biologiskt nedbrytbar plast.

Det verkar dock som om detta i många fall är vilseledande. Som regeringens plastutredare Åsa Stenmarck konstaterar är dessa s.k. nedbrytbara plaster inte är det i naturlig miljö utan kräver specifika förhållanden för att brytas ned, främst industriell kompostering.

Det råder alltså begreppsförvirring här, och det verkar som om vissa tillverkare utnyttjar det för att vilseleda kunder med ömmande miljösamvete.

Bioplast borde rimligtvis innebära att plasten är tillverkad av biomassa, vilket i och för sig är bra då det minskar behovet av fossila råvaror och därmed klimatpåverkan. Men detta innebär inte nödvändigtvis att plasten blir lättare att bryta ner. Sådan bioplast kan vara kemiskt identisk med traditionell plast, och därmed inte ett dugg lättare att bryta ner.

Biologiskt nedbrytbar plast borde syfta på plast som kan brytas ner i biologiska processer. Men inte heller detta innebär nödvändigtvis att den bryts ner av sig själv i naturen inom rimlig tid. Så det är alltså ett tämligen meningslöst begrepp.

Nedbrytbar plast är ett fullständigt meningslöst begrepp då det går att konstruera kemiska eller biologiska processer för att bryta ner alla typer av plast om man anstränger sig.

För det första måste vi alltså skilja mellan vilka råvaror som används för att tillverka plasten (fossila eller biomassa), och vilka egenskaper plasten har.

För det andra så är det intressanta om materialet bryts ner spontant i naturen inom rimlig tid, och inte är giftigt. Först då blir det lika oproblematisk att kasta i naturen som en äppelskrutt. Men räkna inte med att all plast kan göras nedbrytbar i naturen, eftersom i vissa tillämpningar så är icke-nedbrytbarheten en önskvärd och nödvändig egenskap.

Vi bör alltså fortsätta att betrakta plast som något man inte slänger i naturen eller i komposten. Plast är ett onaturligt material som behöver hanteras ansvarsfullt. Ett samhälle som använder plast behöver en väl utbyggd avfallshantering och system för återvinning eller effektiv förbränning av förbrukad plast.

Jag tror att det i många fall är bättre att försöka ersätta plast med helt andra och mer naturliga material, t.ex. trä, papper eller tyg.

Sen bör vi också inse att vissa plastföremål i många fall är helt onödiga. Sugrör borde reserveras för småbarn, äldre och vissa funktionshindrade som inte kan dricka ur ett glas på egen hand. Mat äter man med fördel på tallrikar av porslin med bestick av metall, som sedan diskas och återanvänds.

Vi svenskar bör vara stolta över att vi motade den motbjudande amerikanska ovanan att dricka kaffe i engångsmuggar i grind och tvingade självaste Starbucks att börja använda riktiga porslinskoppar. Vi behöver mer av sådan konsumentmakt, snarare än klåfingriga EU-direktiv.

Svart bostadsmarknad

torsdag 7 mars, 2019 kl. 22:10

Det senaste decenniets kraftiga invandring har satt ökad press på de redan stela bostadsmarknaderna på många håll i landet, inte minst i storstäderna. Trångboddheten, svarthandeln med hyreskontrakt och andrahandsuthyrning till orimliga priser ökar. Det sägs att organiserad brottslighet har hittat ett nytt sätt att tjäna pengar.

Vad gör regeringen åt detta? Man har nyligen presenterat en lagrådsremiss med åtgärder mot handel med hyreskontrakt.

Där föreslås dels skärpta regler kring hantering av hyreskontrakt:

  1. att byte av hyreslägenheter ska kräva att man bott i lägenheten minst ett år.
  2. att möjligheten att byta en hyresrätt mot en bostadsrätt eller ett ägt boende ska tas bort.
  3. att den som ägnar sig åt svarthandel med hyreskontrakt kan bli uppsagd från sitt kontrakt
  4. att straffen för svarthandel skärps
  5. att det ska bli brottsligt att betala för ett hyreskontrakt

Jag tycker att dessa förslag huvudsakligen är rimliga, handel med hyreskontrakt är ett oskick. Dock bör Lagrådets invändningar beaktas.

Dels skärpa regler kring andrahandsuthyrning:

  1. att man måste bo i en lägenhet för att få ha inneboende
  2. att förstahandshyran ska vara tak för vad man får ta ut vid andrahandsuthyrning, med tillägg för möbler och andra nyttigheter (t.ex. el eller kabel-TV), istället för att en bruksvärdesprövning görs
  3. att den som hyrt ut i andra hand till för hög hyra kan bli återbetalningsskyldig upp till två år bakåt i tiden
  4. att den som hyrt ut i andra hand till för hög hyra kan bli av med kontraktet
  5. att otillåten andrahandsuthyrning till för hög hyra kriminaliseras

Här tycker jag dock att regeringen går väldigt hårt åt symptomen, utan att göra något åt de underliggande problemen. Även om det inte är önskvärt med den omfattande andrahandsuthyrningen som vi har idag så riskerar situationen bli ännu värre om man med repressiva metoder pressar ner den utan att angripa de underliggande problemen. Då kan vi få fler lägenheter som står outnyttjade och därmed fler personer som blir bostadslösa eller trångbodda.

De underliggande problemen är dels att det (av olika skäl) är dyrt och tar lång tid att bygga nya bostäder, dels att hyrorna är reglerade och på många håll ligger långt under marknadsnivå, dels den kraftiga invandringen på senare tid. Jag har inte sett några förslag från regeringen att göra något åt byggandet eller hyresregleringen. Man bromsade förvisso upp asylinvandringen hösten 2015, men nu vill man göra reglerna mer generösa igen, vilket riskerar ytterligare öka trycket på bostadsmarknaden.

Kompetensutvisningar

lördag 2 mars, 2019 kl. 22:20

Kompetensutvisning är ett nytt ord i svenskan, som hamnade på nyordslistan 2017, och definieras så här:

kompetensutvisning
utvisning av person som har kompetens som efterfrågas på
arbetsmarknaden

Reglerna för arbetskrafts­invandring måste förenklas. Den senaste tidens brutala kompetensutvisningar är inte bara en moralisk skamfläck, utan djupt skadliga för det svenska närings­livets utvecklingskraft.
Svenska Dagbladet 8 oktober 2017
Kommentar: Ordet lanserades i en artikelserie i Svenska Dagbladet.

Nu senast uppmärksammas det i Metro.

Det är märkligt att det ska vara så svårt att komma tillrätta med det här allvarliga problemet som skadar svenskt näringsliv och ger Sverige dåligt rykte.

Jag tror att problemet i grund och botten handlar om att dagens system för arbetskraftsinvandring är överbyråkratiserat. Det krävs bl.a. att du ha erbjudits ett arbete med arbetsvillkor som är på minst samma nivå som svenska kollektivavtal eller vad som är brukligt inom yrket eller branschen. Och det låter ju bra, men det blir i praktiken svårt för både den anställde och myndigheten att kontrollera eftersom finns en massa detaljer i kollektivavtalen. Det leder till att anställda inte har någon aning om att något saknas, och långa handläggningstider hos Migrationsverket som måste kolla upp alla detaljer.

Det krävs också att du erbjudas en anställning som gör det möjligt för dig att försörja dig. För att uppnå kravet på försörjning måste du arbeta i den omfattningen att lönen kommer upp till minst 13 000 kronor i månaden före skatt.

Jag tror att man kan förenkla systemet betydligt genom att ta bort kravet på arbetsvillkor, och istället höja lönekravet rejält. Utöver lön bör det bara krävas att relevant lagstiftning (arbetstidslag, semesterlag, arbetsmiljölag, etc) följs vad gäller arbetsvillkor.

Om man t.ex. höjer lönekravet till 23 000 kronor i månaden så behöver man inte ha detta arbetsvillkorskrav, och minskar dessutom risken att arbetskraftsinvandring används för att utnyttja personer. Men Sverige riskerar inte att gå minste om värdefull kompetens som är svår att hitta i landet, eftersom de personer som besitter denna ändå vill ha bättre betalt än så. (Detta ska alltså inte vara någon generell minimilön för alla som arbetar i Sverige, utan bara vid arbetskraftsinvandring.)

Det vore definitivt att föredra framför att staten ska bestämma vilka branscher/yrken som är öppna för arbetskraftsinvandring, som Socialdemokraterna vill.

Se tidigare inlägg.

Stoppa fondförmynderiet!

onsdag 16 januari, 2019 kl. 22:24

269 fonder försvinner från premiepensionssystemet, se pressmeddelande från Pensionsmyndigheten. Det innebär att nästan en tredjedel av fonderna försvinner.

Detta beror på nya och hårdare regler för att få vara med, som kommer som en reaktion på att det förra året uppdagades allvarliga oegentligheter i några av fonderna (Allra, Falcon, Solidar).

Typiskt att några rötägg ska leda till att kastar ut en tredjedel och inför detta förmynderi. Folk anses inte mogna att själva välja fritt hur en del av deras pensionspengar ska förvaltas, utan man får bara välja bland ett krympande utbud av statligt godkända fonder.

Detta är en kraftig överreaktion på ett tämligen begränsat problem, som dessutom delvis missar målet. Det går att spara i fonder utanför premiepensionssystemet. Många kan placera sin tjänstepension i valfria fonder, och det är inte ovanligt att spara i fonder på eget bevåg utanför pensionssystemet.

Finansinspektionen ska granska alla fonder på marknaden, och om oegentligheter upptäcks så bör tillståndet dras in helt. Men utöver det bör det inte finnas något ytterligare urval. Tvärt om bör premiepensionssystemet öppnas upp för alla fonder på marknaden. Man bör även kunna spara i enskilda aktier och andra värdepapper. Förslagsvis skulle man kunna ha samma regler som på ett investeringssparkonto.

Se tidigare inlägg.

Korttidsarbete är fortfarande en dålig idé

söndag 11 november, 2018 kl. 17:48

Representanter för fackföreningar och arbetsgivare inom industrin välkomnar på DI Debatt förslaget om permanent system för statligt stöd till s.k. korttidsarbete. Debattörernas enda invändningar är att de vill göra systemet mer långtgående.

Förslaget handlar om att företag med tillfälliga ekonomiska problem ska kunna komma överens med sina anställda (via facket) om tillfälligt reducerad lön och arbetstid, och att staten ska betala en del av kostnaden för detta.

Som jag skrivit tidigare är statligt stöd till korttidsarbete en dålig idé, och bör inte förekomma över huvud taget. Att tro att en statlig myndighet kan pröva detta och undvika att nödvändig strukturomvandling bromsas är naivt, och påminner om socialisters tro på planekonomi. Faktum är att detta är en form av planekonomi light, och är precis som fullskalig planekonomi dömt att misslyckas.

En marknadsekonomi är dynamisk, och det går inte att förutse vilka företag som är livskraftiga, eller om ett ekonomiskt problem för ett företag är strukturellt eller tillfälligt. Det enda rimliga är att staten sätter upp generella regler som är transparenta och rättssäkra. Låt marknaden avgöra vilka företag som är livskraftiga, och låt de andra gå under. Tillfälliga ekonomiska problem i företag bör hanteras genom att någon som tror på den långsiktiga livskraften och lönsamheten investerar pengar i företaget, och om ingen tror på det bör företaget gå under.

Förslaget innebär statligt stöd till vissa företag, och detta kommer snedvrida konkurrensen. Det riskerar att otillbörligt gynna stora etablerade företag, och missgynna mindre och nyare företag.

Det bör givetvis vara tillåtet för företag med ekonomiska problem att komma överens med sina anställda om reducerad lön och arbetstid, tillfälligt eller permanent. Men detta bör skötas av arbetsmarknadens parter, utan statlig inblandning. Normalt sett brukar fack och arbetsgivare värna den svenska modellen, men inte den här gången. Egenintresset ljuger aldrig, brukar det sägas.

Sverigedemokraternas märkliga syn på svenskhet

lördag 8 september, 2018 kl. 15:33

I ett omtalat uttalande i SVT:s partiledardebatt säger Jimmie Åkesson (SD) så här:

Hela integrationsdebatten har i alla dessa år handlat om just jobb. “Bara invandrarna får jobb så kommer allt att lösa sig” har alla dom här [övriga partiledare] sagt alltid. Det händer ju inte, det blir inte så. Och därför så måste man ställa sig frågan varför är det så svårt för dom här människorna att få jobb.

Jo det är för att de inte är svenskar. För att dom passar inte in i Sverige. Och det är klart att då är det svårt att få jobb. Då måste man ju få förutsättningar att bli just svensk, man måste få förutsättningar att passa in i Sverige.

Men dom här [övriga partiledare] har i alla dessa år bemött nytillkomna på deras villkor, på deras språk, utifrån deras sedvänjor, utifrån deras kultur. Och då blir det detta splittrade samhälle och detta eviga utanförskap.

Första delen är korrekt och rimlig. Invandrare, i synnerhet flyktingar, har svårt att få jobb i Sverige, det finns mycket statistik som visar på det. Beskrivningen av debatten är förvisso något överdriven men inte helt fel. Och jag håller med om att det är rimligt att fundera över varför.

Åkessons analys av detta i andra delen är dock märklig, men symptomatisk på Sverigedemokraternas olyckliga besatthet av svenskhet. En rimligare analys är att många invandrare har låg utbildningsnivå, och i synnerhet saknar utbildning som är relevant på svensk arbetsmarknad. Samt att de varken inte lär sig tala svenska ordentligt, eller kan engelska bra.

Jag jobbar i IT-branschen, och har flera kollegor som arbetskraftsinvandrat, från bl.a. Indien, Pakistan, Brasilien, Ryssland och Kina. De är inte svenskar, och kan i många fall inte tala svenska. Men de får jobb ändå eftersom de kan engelska bra och har en efterfrågad utbildning. Efter hand väljer de flesta att lära sig svenska, även om det inte är strikt nödvändigt på jobbet.

I vissa branscher är goda kunskaper i svenska språket viktiga, i andra räcker det med engelska. Men kan man inget av dessa språk ordentligt blir det svårt.

Att fokusera på svenskhet, vad det nu betyder, är inte konstruktivt. Fokusera istället på konkreta problem som utbildning och språkkunskaper.

Avvikande kultur kan i vissa fall vara ett hinder, men knappast huvudproblemet. Och det löser man bäst genom att ställa hårdare krav på att invandrare blir självförsörjande inom rimlig tid, och att sluta skydda avvikande kultur i diskrimineringslagen så att de invandrare vars avvikande kultur är problematisk på arbetsmarknaden (som att vägra befatta sig med fläskkött som kock, propsa på att bära niqab som barnskötare eller vägra skaka hand med personer av motsatt kön som säljare) får känna det och ta konsekvenserna.

Det är anmärkningsvärt att ingen av de andra partiledarna ifrågasätter Åkessons uttalande i sak, de talar istället om kommande invandring och återvandring.

Flathet mot extremister

onsdag 18 juli, 2018 kl. 22:15

Den nazistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) var närvarande vid årets Almedalsvecka. De uppträdde störande och hotfullt vid flera tillfällen, hindrade handgripligen folk från att komma fram och gjorde sig dessutom skyldiga till några fall av misshandel. Detta har lett till att ett flertal personer som deltog i Almedalsvecka känt sig rädda, i synnerhet de som tillhört för nazisterna förhatliga grupper som judar och HBT-personer.

På grund av detta föreslår regeringen att rasistiska och nazistiska organisationer ska förbjudas.

Det är helt klart så att NMR:s agerande inte bara är ett hot mot de grupper som de specifikt riktar sitt hat mot, det är ett hot mot själva demokratin då de hindrar och skrämmer folk från att delta i den offentliga debatten.

Ett organisationsförbud är dock fel väg att gå, av flera skäl.

Dels är regeringen förslag att förbjuda rasistiska och nazistiska organisationer för snävt, och skulle inte lösa hela problemet. Det finns nämligen andra våldsbejakande extremistiska organisationer som utgör ett liknande hot som NMR, men som inte är rasistiska eller nazistiska. Mest känd är nog vänsterextrema Antifascistisk aktion (AFA), men vi har också det anarkistiska s.k. rosa-svarta blocket som brukar delta i Prideparader och uppträda hotfullt mot bl.a. borgerliga HBT-personer.

Även om man, som moderaterna föreslår, skulle vidga definitionen till att omfatta alla våldsbejakande organisationer (inte bara rasistiska och nazistiska) så riskerar det att bli ineffektivitet då de vänsterextrema och anarkistiska grupperingarna tenderar att bilda nätverk snarare än regelrätta organisationer, och det är troligt att nazisterna kommer göra likadant om det blir ett organisationsförbud.

Föreningsfrihet är dessutom en grundbult i demokratin, och något som vi ser inskränkas snabbt i länder som utvecklas i en odemokratisk riktning. Om man börjar med att förbjuda en organisation så blir det lättare att sen förbjuda nästa, och organisationsförbudet blir i sig ett hot mot demokratin.

Istället måste polisen kraftfullt och resolut agera när folk blir hotade och när politiska aktiviteter störs. Extremisterna bryter redan mot flera befintliga lagar, se till att gripa och åtala dem för detta.

Tyvärr ser vi gång på gång en beklämmande flathet från polisens sida. Polisen kan häva ut sig saker som “att ingripa skulle göra saken värre“, trots att lagbrott begåtts. Så kan vi inte ha det, vi behöver nolltolerans mot hot och störningar av politiska aktiviteter. Polisen bör dessutom vara mer restriktiv med hur man tilldelar demonstrationstillstånd till organisationer som NMR. Polisen bör ta hänsyn till hur det gått vid tidigare tillfällen, och inte ge NMR tillstånd att verka i närheten av grupper som NMR brukar hota. Läs även vad Jan Scherman och Robin Enander skriver om detta.

Det vilar dessutom ett tungt ansvar på arrangörer av forum som Almedalsveckan och Pride att inte släppa in extremisterna.

Läs även vad Erik Lidström samt Åsa Tallroth och Josefin Utas skriver om detta på Medborgerlig Samlings blogg.

Öka valfriheten i premiepensionen

söndag 1 juli, 2018 kl. 17:44

Premiepensionen kan man välja att placera i någon/några av de fonder som staten valt ut för detta. I dagsläget finns det över 800 fonder att välja bland.

På senare tid har det uppdagats oegentligheter i vissa av dessa fonder, och några har tagits bort från premiepensionen.

Detta har föranlett Socialdemokraterna att ifrågasätta hela premiepensionssystemet, och tänker sig att banta antalet fonder till under 10. De borgerliga partierna motsätter sig detta, men öppnar för hårdare krav som kommer leda till färre fonder. Särskilt illavarslande är Miljöpartiets påfund att endast fondbolag med “aktivt hållbarhetsarbete” ska tillåtas.

Jag tycker att man borde göra precis tvärt om. Avskaffa hela konceptet med att staten väljer ut fonder. Inför istället friare placeringsregler så att man kan placera i alla fonder på marknaden, och även i enskilda aktier och andra värdepapper. Förslagsvis skulle man kunna ha samma regler som på ett investeringssparkonto.

Man skulle dessutom kunna låta bankerna sköta det hela (precis som de sköter investeringssparkonton idag, och skötte individuell tjänstepension tidigare), och därmed inte behöva någon särskild myndighet för det hela.

Sen så ska man naturligtvis hålla efter oegentligheter bland fonder. Men det bör göras oavsett om fonden används för pensionssparande eller inte. Finansinspektionen ska granska alla fonder på marknaden, och om oegentligheter upptäcks så bör tillståndet dras in helt. Och om det skett bedrägeri eller förskingring bör någon hamna i fängelse.

Varje medborgare bör få ta ansvar för sin egen premiepension, utan statliga pekpinnar. Staten ska inte bestämma vilka fonder som är bra för dig, och inte bestämma vad som är godtagbart “hållbarhetsarbete”.

Urvattnad våldtäkt

söndag 8 april, 2018 kl. 20:29

Regeringen har lagt en proposition som bl.a. föreslår att våldtäktsbrottet utökas så att alla sexuella handlingar som inte sker frivilligt räknas som våldtäkt, det s.k. samtyckeskravet. Dessutom införs brottet oaktsam våldtäkt som inte kräver direkt uppsåt.

Som jag skrivit tidigare så tycker jag inte att detta samtyckeskrav är någon bra idé.

För att göra det hela ännu värre bakar denna proposition in samtyckeskravet i det befintliga våldtäktsbrottet, som blir väldigt brett och kommer att innefatta allt från den äkta maken som tog sig lite för stora friheter med sin fru hemma i sovrummet, till överfall från okänd i mörk park där offret blir halvt ihjälslaget. Jag tror att man riskerar missa många nyanser när man klumpar ihop allt detta under samma brottsrubrik. Enligt regeringen plan ska denna nya lag tillsammans med Brottsoffermyndighetens informationskampanj också påverka allmänhetens inställning, och i förlängningen betydelsen av ordet våldtäkt i svenska språket.

Jag noterar att Lagrådet riktar allvarlig kritik mot detta, och regeringen gör inte mycket med anledning av denna kritik.

Värt att notera följande från propositionens författningskommentarer:

Utgångspunkten är att den som deltar frivilligt i en sexuell handling ger uttryck för sin vilja att delta på något sätt och att avsaknaden av sådana uttryck normalt får förstås som att deltagandet inte är frivilligt. I undantagsfall kan emellertid ett tyst samtycke till sexuell samvaro vara tillräckligt. Ett tyst samtycke kan alltså innebära att deltagandet är frivilligt men om saken kommer under rättslig prövning och frivilligheten förnekas av målsäganden, får dock krävas att det finns något som tyder på att samtycke förelegat.

Detta innebär alltså en omvänd bevisbörda, att en åtalar person måste bevisa sig oskyldig gör att inte bli dömd. Regeringen vill alltså slänga rättssäkerheten över bord.

(Däremot tror jag att det kan vara bra att införa oaktsam våldtäkt, det borde kunna leda till att en del uppmärksammade våldtäktsfall där gärningsmannen inte kunnat dömas med nuvarande lagstiftning hade kunnat få ett annat utfall.)

Läs också vad Josefin Utas och Alexander Bard från Medborgerlig Samling skriver i Aftonbladet.

Förvirrade miljökvalitetsmål om strålning

torsdag 5 april, 2018 kl. 16:22

Strålsäkerhetsmyndigheten konstaterar att miljökvalitetsmålet Säker Strålmiljö är på väg att uppfyllas, dock inte delmålet om ultraviolett strålning.

Som den borgerliga oppositionen noterade redan när Riksdagen skulle anta detta miljökvalitetsmål 2005 så har vi en sammanblandning mellan miljö och livsstil/folkhälsa. Delmålet om ultraviolett strålning hör inte hemma bland miljökvalitetsmålen över huvud taget, eftersom det (som Strålsäkerhetsmyndigheten skriver) kräver en förändrad livsstil och nya attityder kring utseende och solning.

Ultraviolett strålning hade kunnat varit ett relevant miljökvalitetsmål om huvudproblemet var att strålningen från solen är starkare p.g.a. förtunnat ozonskikt genom mänskliga utsläpp. Men så är inte fallet, och det finns ett separat mål om detta.

För att göra det ännu orimligare så nämner miljökvalitetsmålet Säker Strålmiljö även solarier.