Mikael Ståldal

En artikel i gårdagens Metro:

Misstänkt grovt rån på färjan Silja Festival. Samtliga invandrare ombord filmades när båten nådde land. “Visste inte vad som gällde”.

En 24-årig svensk blev brutalt rånad av fyra invandrare i en hytt på färjan Silja Festival tidigt i går morse.

Trots omfattande – och ovanliga – polisåtgärder var förövarna fria ännu sent i går kväll. En större polisstyrka flögs ut med helikopter och inledde förhör och teknisk undersökning ombord. Vid landstigningen väntade en överraskning för de cirka 1 600 passagerarna.

Samtliga invandrare fördes en särskild väg och videofilmades innan de fick lämna terminalen. De fick också ställa sig framför en ogenomskinlig glasruta – sannolikt en form av vittneskonfrontation.

- Det tog tre timmar och vi fick ingen information om vad det gällde. Det var rätt frustrerande, berättar “Ahmed”, en av de cirka 1 600 passagerarna, för Metro.

Han menar att polisen förstås måste jaga brottlingar, men tycker att åtgärden var väl drastisk. Polisen rubricerar det misstänkta dådet som grovt rån, alternativt rån av normalgraden. Svensken fördes till Södersjukhuset för behandling av sina skador.

Jag har ändrat några få ord, gissa vilka.

Integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) har presenterat två integrationsförslag som blivit mycket kontroversiella. Se hennes egen presentation.

För det första så sätter Sabuni fokus på det faktum att invandrare som kommer till Sverige med barn i fyraårsåldern får lika mycket föräldraledighet som ifall barnet föds i Sverige, och konstaterar att många invandrarkvinnor är hemma med 4-5 åriga barn i över ett år efter ankomsten till Sverige, vilket försvårar introduktionen i arbetslivet och samhället i övrigt. Sabuni vill att längden på föräldraledigheten ska minskas i takt med barnets ålder vid ankomsten till Sverige.

Det är ett rimligt och bra förslag. Föräldraledigheten är ju i första hand till för att man ska ta hand om sitt nyfödda barn under dess första levnadsår, inte att man ska vara hemma i ett år med en femåring. Detta förslag inte innebär någon diskriminering av invandrare, för invandrare som föder barn i Sverige ska få lika lång föräldraledighet som alla andra.

Det andra förslaget handlar om att öppna för arbeten med lägre lön för att bl.a. invandrare lättare ska kunna komma in på arbetsmarknaden. Det är lite oklart exakt hur det ska utformas, men ganska tydligt att detta inte ska gälla enbart invandrare utan alla, Sabuni nämner t.ex. barn som misslyckats i skolan (och det finns ju även infödda svenskar som gör det). Inte heller detta förslag skulle alltså innebära någon diskriminering av invandrare.

Den hysteriska kritiken från vänsterhåll ogenerat målar ut Sabuni som rasist är helt obefogad och patetisk.

Läs även Helena von Schantz.

Nu inför valet är det återigen dags för diverse miljöbilsutspel i politiken.

Först så föreslår Alliansen i sitt valmanifest (sid 37) att en “supermiljöbilspremie” på 40 000 kronor per bil införs för för bilar med väldigt låga utsläpp av koldioxid. Enligt Centerpartiet så ska det gälla bilar som släpper ut högst 50 gram CO2/km, och man räkar med att det kommer omfatta cirka 5 000 bilar.

Miljöpartiet har ett annat förslag som innebär miljöbilspremie (även om de inte kallar det så) för bilar med utsläpp under 100 gram CO2/km, samtidigt som nya bilar med högre utsläpp beläggs med en registreringsavgift som ska finansiera denna premie. Intressant nog så klagar de på att regeringens politik gynnar de dieselbilar som precis klarar gränsvärdet, vilket deras förslag också riskerar göra då de vill ge premie upp till 100 gram CO2/km.

Jag menar att miljöbilspremie bara är motiverat i syfte att driva på teknikutveckling och marknadsintroduktion av ny och förbättrad teknik, t.ex. rena elbilar. Det är inte motiverat för att gynna försäljningen av måttligt miljövänliga bilar som redan finns på marknaden (t.ex. E85-bilar och snåla bensin- och dieselbilar). Därför är Alliansens förslag bättre då det har skarpare krav. En bred miljöbilspremie med låga krav riskerar att huvudsakligen bli en allmän subvention av att köpa en ny bil, och det är knappast bra för miljön då det är bättre att inte ha någon bil alls (utan istället gå, cykla, åka tåg och/eller buss).

En del, t.ex. Johan Norberg, menar att det är ett problem att Alliansens förslag skulle gälla relativt få bilar på kort sikt. Då missar man att se det hela långsiktigt, att det ska leda till fler riktigt miljövänliga bilar på längre sikt. Och om man är rädd för miljöeffekterna av bilproduktionen så är det väl bättre att några få köper nya riktigt miljövänliga bilar än att många köper nya måttligt miljövänliga bilar? (För övrigt så delar jag Norbergs kritik av satsning på bioetanol som fordonsbränsle).

Jag tycker dock att Miljöpartiets förslag om registreringsavgift på nya icke-miljöbilar för att finansiera miljöbilspremie är bra.

I Stockholm, i synnerhet utanför innerstaden, så har vi problem med något som jag kallar för storskalig nedskräpning.

Det handlar inte om “vanlig” nedskräpning i form av fimpar, matrester, matkartonger och liknande småskräp som oftast privatpersoner ligger bakom. Det handlar om större saker som byggavfall, betongblock, övergivna järnvägspår, förfallna byggnader och liknande.

Det är sådant som orsakat av människor och som inte (inom rimlig tid) bryts ner i naturen om det överges. Det är så stora saker att det krävs stora maskiner för att få bort det. Och det är oftast inte orsakat av enskilda privatpersoner.

Förutom att vara fult att se på så ockuperar det värdefull mark som skulle kunna används till något annat, och kan i vissa fall skapa barriärer mellan kringliggande områden. Jag tycker att kommunen borde ta ett större ansvar för att få bort det storskaliga skräpet och se till att marken används till något vettigt.

Här är några bilder från Liljeholmen i Stockholm:

Enligt ett inslag i SVT Rapport så vill Nordiska Oberoende Förlags Förening att man ska införa fasta priser på böcker, och därmed förhindra att olika återförsäljare konkurrerar om priset på samma bok. De vill att kultur inte ska konkurrera på pris, utan på “innehåll, författarskap och paketering”.

Typiskt inlägg från ett särintresse. Naturligtvis vill inte bokförlag ha priskonkurrens på böcker, för det kan minska deras marginaler. Förhoppningsvis så blir detta genomskådat och folk inser att ingen annan än förlagen tjänar på utebliven priskonkurrens.

Det finns inget självändamål med en mångfald av förlag, det är en mångfald av författare och titlar som är eftersträvansvärt. Därför är det inte nödvändigtvis ett problem ifall några förlag gör omkull så länge som deras författare kan söka sig till andra förlag. Dessutom så finns det tack vare Internet numera möjligheter för författare att publicera sig helt utan att gå genom ett traditionellt förlag.

Så jag tror inte alls att boken som kulturform är hotad, åtminstone inte om man vidgar definitionen av bok till att även innefatta e-böcker och ljudböcker.

Och så ska man inte underskatta fördelen av att böcker är billiga och lättillgängliga.

Expressen skriver om att man borde underlätta inhemska adoptioner.

Jag tycker inte att man bör det lättare att initialt ta ifrån biologiska föräldrar sina barn. Men i de fall där de biologiska föräldrarna har misskött sig så till den grad att man idag beslutar att tillfälligt placera barnet i fosterhem så borde man istället överväga (permanent) adoption. Jag ser ingen anledning att ge de biologiska föräldrarna en andra chans att ta hand om sitt barn senare.

Om båda biologiska föräldrarna frivilligt vill lämna bort sitt barn för adoption så bör detta utan vidare accepteras, och adoption genomföras så fort man man hittar villiga och lämpliga mottagare.

Enligt Socialstyrelsen är det väldigt sällsynt med nationella adoptioner av spädbarn i Sverige, cirka 15 stycken per år. Detta tyder på att det finns regler som förhindrar det idag, och de reglerna bör ses över.

Yvonne Ruwaida (MP) skriver på SvD Brännpunkt om muslimska kvinnor som bär niqab.

Artikeln börjar bra, men innehåller en del konstigheter:

Deras smidighet bygger på förståelsen att en lärare med niqab kanske inte bör söka sig till en förskola där det arbetar män.

Men hur ska man då göra om en manlig förskollärare söker jobb på en förskola där det redan jobbar kvinnliga förskollärare med niqab? Ska man då neka mannen anställning p.g.a. att vissa kvinnor är obekväma med att jobba tillsammans med män? Vore det inte könsdiskriminering? Och skulle det inte riskera ytterligare förvärra det redan stora underskottet på manliga förkollärare?

Och sen:

Jag har aldrig träffat en kvinna med niqab som inte är öppen för dialog. Tvärtom har dessa kvinnor tillsammans med sina rektorer, lärare, kolleger och arbetsgivare samarbetat och genom dialog fått det att fungera.

Men just i fallet med Alia Khalifa så havererade ju denna dialog när hon DO-anmälde skolan och gick ut och klagade i Expressen.

Se tidigare inlägg.

Straffrättsprofessor Madeleine Leijonhufvud föreslår på DN Debatt hur barnpornografilagen kan göras om så att inte serietidningar och annan fiktion blir förbjudet.

Mycket intressant förslag, som borde lösa det problem jag tog upp nyligen. Tillsätt omgående en utredning om barnpornografilagen med Leijonhufvud som utredare!

Läs även Jens Liljestrand på DN Kulturdebatt.

Näringsminister Maud Olofsson (C) skriver på DN Debatt att hon vill sälja delar av statliga Vattenfall.

Men det är oklart hur det egentligen ska gå till. Det ser ut som om planen är att helt enkelt sälja en minoritet av aktierna i Vattenfall AB. Men samtidigt så vill hon behålla kontrollen över svensk Vattenkraft och menar att det är oviktigt att behålla kontrollen över utländsk kol- och kärnkraft.

Jag håller med om att svenska staten bör behålla kontrollen över vattenkraften i Sverige, och att det inte finns någon anledning till att svenska staten ska äga eller kontrollera utländska kraftverk (och inte heller utländska elnät).

Men varför drar inte Olofsson den uppenbara slutsatsen av detta, nämligen att stycka upp Vattenfall i flera bolag, sälj ut vissa delar i sin helhet och behålla andra delar helstatliga? Det torde vara mycket enklare och effektivare än att släppa in andra ägare i dagens “stor-Vattenfall” och ändå behålla full kontroll över vissa delar.

Som jag ser det så bör staten behålla kontrollen och ägandet av vattenkraft och elnät i Sverige (dock inte i samma bolag, se tidigare inlägg), resten bör styckas av och privatiseras helt. Utländska elnät bör säljas till den utländska staten ifall den vill köpa.

Samtidigt så är kritiken från socialdemokraterna avslöjande, de tycker att det är bra att staten äger tysk kolkraft så länge som det ger pengar till statskassan.

En svensk seriesamlare har dömts för barnpornografibrott eftersom han har en japansk Manga-tidning där det förekommer teckningar som föreställer nakna flickor som ser unga ut. Detta rör sig alltså om helt påhittade teckningar som inte föreställer någon verklig människa. Se SVT.

Det är helt orimligt att den här typen av fiktiva tecknade bilder ska klassas som barnpornografi. Endast bilder som föreställer verkliga barn bör klassas som barnpornografi. Ett brott bör ha ett konkret offer, och det har bara barnpornografi som föreställer ett verkligt barn. Fiktiv barnpornografi har inget konkret offer, och att det på något sätt skulle vara skadligt för barn i allmänhet finns det inga säkra belägg för.

Detta visar att Sveriges överdrivna barnpornografilagstiftning blir ett hot mot yttrandefriheten.

Bra att Piratpartiet vill se över barnpornografilagstiftningen, hoppas att fler partier följer efter.