Ensamkommande flyktingbarn

söndag 17 september, 2017 kl. 16:24

Det som tycks ha börjat med en debattartikel och ett upprop förra året har sedan växt till något som liknar en folkrörelse som anordnar manifestationer och get praktisk hjälp till utvisningshotade ungdomar från Afghanistan. Sen har det dykt upp ett annat upprop med ett delvis annat budskap.

Mitt intryck är att manifestationernas budskap är lite luddigt och dessa två olika upprop blandas ihop. En del av dessa manifestationer har också drabbats av mycket obehagliga och öppet rasistiska motdemonstranter. Kanske symptomatiskt på dagens samhällsklimat där inledningsvis balanserade och rimliga ståndpunkter snabbt glider iväg och blir alltmer radikala, och möts av lika radikalt motstånd från andra hållet.

Det första uppropet tar fasta på situationen för de, huvudsakligen ensamkommande, afghanska barn och ungdomar som kommit till Sverige före de skärpta asylreglerna som infördes i slutet av 2015. De har fått tillfälligt uppehållstillstånd och fått gå i svensk skola och mycket resurser har lagts på att lära dem svenska språket och integrera dem i svenska samhället. Det är lätt att hålla med om att det är orimligt att slentrianmässigt utvisa dem på deras 18-årsdag, vilket ofta innebär mitt i gymnasieutbildningen.

För det första så borde man i detta fall istället för vid 18-årdagen kopiera Föräldrabalkens regler om när försörjningsansvaret upphör, vilket innebär när grundskola och gymnasium är avslutat, eller senast vid 21-årsdagen. Sen så bör det också finnas möjligheter för vissa att stanna längre och på sikt få permanent uppehållstillstånd, framförallt genom att få jobb enligt reglerna för arbetskraftsinvandring, och de bör få ett år på sig att hitta jobb efter avslutad gymnasieutbildning. Man kan också tänka sig någon form av stipendiesystem där de kan ansöka om att få studera på svensk högskola. Det innebär dock inte att alla per automatik ska få permanent uppehållstillstånd och få stanna livet ut, och det kan bli aktuellt med tvångsutvisningar längre fram. Vi bör också försöka ge de som väljer/tvingas flytta tillbaka till Afghanistan stöd att etablera sig där, om möjligt samordnat med det svenska biståndet.

Jag kan alltså ställa mig bakom det första uppropet, så som det ursprungligen formulerades.

Man kan tycka att det var olyckligt att vi tog emot så många ensamkommande flyktingbarn före regelskärpningen 2015, men nu har vi gjort det och måste hantera det. Det är inte rimligt att de nya skärpta reglerna tillämpas retroaktivt på de som kom och släppts in tidigare.

Det andra uppropet däremot, tar fasta på säkerhetsläget i Afghanistan och gör en annan tolkning av det än vad Migrationsverket gör. Så vitt jag kan tolka så kräver det att alla utvisningar till Afghanistan stoppas under en ospecificerad tid, och att det gäller alla oavsett ålder. Det ställer jag mig inte bakom, jag tycker att man bör lita på Migrationsverkets bedömning av säkerhetsläget Afghanistan och göra individuella prövningar. Om vi ska behålla dagens system där vem som helst kan komma till Sveriges gräns och söka asyl så måste vi låta Migrationsverket och migrationsdomstolarna få sköta sitt jobb i fred.

Jag vill egentligen kraftigt reformera asylsystemet och inte ta emot långväga flyktingar vid gränsen (inte heller ensamkommande barn), men det ska inte ändras retroaktivt utan de som redan kommit ska hanteras enligt nuvarande regler.

Nationalstaten

fredag 30 juni, 2017 kl. 12:40

Utifrån mitt resonemang om sedvanerätt så tycker jag att man kan härleda att självständiga nationalstater är principiellt acceptabla. Och i dagens värld är de dessutom pragmatiskt önskvärda.

Vi kan konstatera att det på flera håll i världen råder elände i form av krig (Syrien), förtryck (Nordkorea), kaos (Somalia) eller fattigdom (Kongo). På andra håll, bl.a. här i Sverige, fungerar det mesta relativt bra.

Jag tror inte att man kan lösa detta genom någon form av direkt global utjämning i form av uppluckrade gränser, omfattande migration eller överstatlig ekonomisk omfördelning. Det riskerar istället leda till att problemen sprids till de nu välfungerande länderna, utan att människorna som stannar i de idag illa fungerande länderna får det särskilt mycket bättre.

Istället måste de välfungerande länderna kunna skydda sin framgång, vilket kräver självständiga nationalstater med bevakade gränser, kontrollerad migration och militärt försvar. Utifrån en sådan position kan de sedan hjälpa till att förbättra situationen på andra håll genom bistånd, handel, diplomati, fredsbevarande insatser, kvotflyktingmottagning och att helt enkelt agera goda exempel.

Man bör alltså se om sitt eget hus och se till att man har kontroll över sin egen situation innan man ger sig i kast med att hjälpa andra. Eller som de brukar säga på flyget: vid nödsituation ska man sätta på sig sin egen syrgasmask innan man hjälper andra. Det handlar inte om egoism i första hand, utan är helt enkelt effektivare.

Sedvanerätt

torsdag 29 juni, 2017 kl. 19:15

Sverige har på senare tid tagit emot synnerligen många invandrare, i huvudsak flyktingar och deras anhöriga. Dessa kommer i många fall från länder med en kultur som skiljer sig kraftigt från den svenska. Detta skapar utmaningar för integrationen, och det svenska etablissemanget har i många fall agerat förvirrat och inkonsekvent. I vissa fall rent av självutplånande genom att antyda att den svenska kulturen antingen inte existerar, eller saknar värde.

Det har begåtts en del uppenbara dumheter som det är tacksamt att raljera över och skratta åt. Men skrattet fastnar i halsen när man inser att det i en del fall inte finns några enkla svar och att man själv i samma situation också hade känt sig vilsen.

Ett exempel är böneutrop från moskéer i Sverige. Det finns ca 8 stora moskéer i Sverige, och muslimerna som driver dem vill ofta ha böneutrop från dem så som är vanligt i muslimskt dominerade länder. Detta krav har inte fått något entydigt politiskt svar (ännu), för närvarande är det en polisiär tillståndsfråga och avgörs från fall till fall. I dagsläget är det bara Fittja moské som får ha böneutrop.

Jag har tidigare huvudsakligen lutat mig mot den klassiska liberala universalismen med dess ensidiga fokus på individuella rättigheter och syn på nationalstaten som ett nödvändigt ont. Men jag har börjat inse att den inte ger alla svar i dagens värld. Den är fortfarande en bra grund, att överge den helt vore att kasta ut barnet med badvattnet. Men den behöver kompletteras.

Frågan om böneutrop från moskéer i Sverige blir svår. Först kan vi konstatera att det inte blir bra om man helt fritt får föra oväsen i tätorter, det leder till att folk blir störda och en ökad bullernivå som är dåligt för hälsan. Alltså är det rimligt att man behöver tillstånd för att regelbundet föra oväsen i en tätort. Men vi har en massa kristna kyrkor som ringer i sina klockor, vilket rimligtvis kan anses vara lika störande som böneutrop från moskéer. Och vi ska ju ha religionsfrihet, alltså måste muslimer få samma rätt som kristna har. Alltså måste vi tillåta böneutrop från alla moskéer i Sverige, eller förbjuda kristna kyrkor från att ringa i klockorna.

Det där blev ju inte så bra. Hur gör vi nu? Jo, vi kompletterar med konceptet sedvanerätt. Det innebär att man har rätt att fortsätta göra sådant som man gör i dag och har gjort under lång tid.

Kristna kyrkor i Sverige har alltså sedvanerätt att fortsätta med klockringning. Men vi behöver inte tillåta böneutrop från moskéer eftersom muslimer inte har någon motsvarande sedvanerätt i Sverige.

Observera att sedvanerätten är knuten till en viss geografisk plats, ett visst samhälle eller en viss nation. Den är inte knuten till en individ, och inte heller till en grupp. Muslimer har sedvanerätt att ha böneutrop i traditionellt muslimskt dominerade länder, men om de flyttar till Sverige kan de inte ta med sig den sedvanerätten hit. En svensk kristen kan inte heller ta med sig sin sedvanerätt till klockringning till Saudiarabien.

Sedvanerätten motiverar också att svenska är huvudspråk i Sverige, och att vi har nationella minoritetsspråk, eftersom folk med dessa språk som modersmål har bott här under lång tid. Och omvänt så behöver vi inte ge t.ex. arabiska någon speciell ställning i Sverige, trots att det språket numera är det största efter svenska.

Sedvanerätten är inte binär, den uppstår successivt och blir starkare med tiden. När det gäller religioner så har förutom protestanter även judar en viss sedvanerätt i Sverige, eventuellt också katoliker. Dock inte muslimer, ortodoxt kristna, hinduer eller buddister.

Sedvanerätten är inte absolut, den trumfar inte individuella rättigheter. Den kan inte motivera sådant som är direkt skadligt eller uppenbart bryter mot individuella rättigheter, men kan motivera sådant som är relativt harmlöst men inte helt självklart (t.ex. klockringning).

Individuella rättigheter kan också motivera en hel del utan att det behövs sedvanerätt. Jag ser t.ex. inga problem med att det byggs några moskéer i Sverige, så länge gällande regler kring bygglov följs och de inte finansieras med skattemedel. Muslimer bör i de flesta (men inte alla) sammanhang ha rätt att klä sig i traditionella kläder, t.ex. hijab. Dock så bör religiöst motiverad klädsel inte skyddas av diskrimineringslagen.

Kriminellt belastade terrorister

söndag 7 maj, 2017 kl. 21:18

Det senaste islamistiska terrordådet i Paris följer ett tydligt mönster, gärningsmannen är sedan tidigare känd av polisen och kriminellt belastad. Gärningsmannen i det här fallet har suttit i fängelse flera gånger. Senast 2014 dömdes han till fyra års fängelse för våldsamt rån, men av oklar anledning släpptes han fri redan 2015.

Precis som i terrordådet i Bryssel mars 2016 så hade detta dåd kunnat förhindrats om de som döms till fängelse sitter inlåsta eller hålls under sträng övervakning tills strafftiden löper ut.

Tänk om vi kunde fundera över hur vi ska övervaka dömda brottslingar istället för planlös massövervakning av hela befolkningen.

Flyktingkrisen

söndag 7 maj, 2017 kl. 20:52

Forskarna Alexander Betts och Paul Collier har intressanta och tänkvärda saker att säga om flyktingkrisen och vår oförmåga att hantera den på ett vettigt sätt.

Det är inte rimligt att vår huvudsakliga hantering av flyktingkriserna i länder som Syrien, Somalia och Eritrea är att ta emot de som på egen hand lyckas ta sig den långa vägen från hemlandet till vår gräns och söka asyl här. Det är ett synnerligen passivt och ogenomtänkt sätt, dessutom dyrt och ineffektivt.

Som Betts och Collier skriver borde vi istället fokusera på att erbjuda flyktingarna skydd och en dräglig tillvaro så nära sitt hem som möjligt. Som jag skrivit tidigare är det dags att omtolka asylrätten till att innebära att få skydd på en säker plats, inte att få flytta vill valfritt land i världen.

Migration till geografiskt, kulturellt och ekonomiskt avlägsna länder som Sverige bör inte vara något förstahandsalternativ. I den mån det är nödvändigt bör det hanteras genom systemet med kvotflyktingar som får en säker resa hit och har uppehållstillstånd färdigt när de sätter foten på svensk mark.

De pengar som vi idag lägger på flyktingmottagning vid gränsen skulle kunna göra mycket större nytta om de satsas på att ge flyktingar en säker och dräglig tillvaro nära sitt hem. Här borde vi ge mer ekonomiskt stöd till de fattiga länder som gränsar till flyktinghärdar (t.ex. Libanon, Jordanien, Etiopien och Kenya).

(Detta innebär inte att migration i sig är något dåligt, men det bör ske på andra sätt så som arbetskraftsinvandring.)

Hög tid att ta kontroll över gränsen

tisdag 11 april, 2017 kl. 21:42

Den som utförde fredagens terrordåd i centrala Stockholm var en 39-årig man från Uzbekistan. Han kom till Sverige 2014 och sökte asyl, men fick avslag 16 juni 2016. Han lämnade dock inte landet utan avvek och har sedan dess levt som s.k. papperslös här. Sedan 24 februari har han varit efterlyst för att utvisas från Sverige. Dessutom har Säpo haft spaning på honom. Se artikel i DN.

Han är inte ensam, enligt Polisen finns det 12500 personer i liknande situation i Sverige, personer som fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd och sedan avvikit och lever som papperslösa.

Det innebär inte att man bör misstänka alla papperslösa för att vara terrorister. Men det pekar på problemet med att våra myndigheter i praktiken har förlorat kontrollen på vilka som vistas i Sverige.

Enligt polisen är det också mycket svårt för dem att utvisa personer till just Uzbekistan, och så vitt jag förstått gäller samma sak för fler länder.

Detta innebär att det i praktiken är mer eller mindre fritt fram för vem som helst i hela världen som lyckas ta sig till Sveriges gränsa att leva här i frihet under lång tid. Det är bara att söka asyl, och sedan om/när ansökan avslås avvika. Förvisso får man då leva ett hårt liv som papperslös, men för många från t.ex. Uzbekistan kan det nog framstå som bättre än hemlandet. Risken för att bli utvisad med tvång förefaller rätt så låg. Svårigheten ligger i att ta sig från hemlandet till Sveriges gräns. Sveriges asylprövning är tämligen oviktig i sammanhanget.

Det har börjat debatteras hur utvisningen av asylsökande som fått avslag ska bli mer effektiv, samt hur man ska kunna prioritera dem som är potentiellt farliga. Det är bra, här finns mycket att göra. Men det borde också debatteras varför det idag finns så många personer som väntar på avvisning på fri fot i Sverige, och hur vi kan undvika att de blir fler framöver.

Som jag skrivit tidigare så borde Sverige helt sluta ta emot långväga asylsökande vid gränsen, och istället under ordnade former ta emot fler kvotflyktingar.

Om man inte är beredd att gå så långt så borde man se till att snabba upp asylprocessen avsevärt, och låta alla asylsökande bo på slutna förläggningar tills beslut är fattat, för att försvåra för dem att avvika vid avslag. Eller åtminstone använda elektronisk fotboja.

Dessutom bör dagens tillfälliga gränskontroller behållas tills vidare. Detta för att förhindra att folk kommer hit och direkt avviker, utan att ens söka asyl (det var inte helt ovanligt innan gränskontrollerna infördes).

Rädda arbetskraftsinvandringen

fredag 24 februari, 2017 kl. 22:47

Socialdemokraterna och LO går nu till attack mot den fria arbetskraftsinvandring som Sverige haft sedan 2008, se artiklar i DN.

På senare tid har ett antal fall där högkvalificerade arbetskraftsinvandrare blivit utvisade p.g.a. orimligt stelbenta regler uppmärksammats. Detta tar nu Socialdemokraterna och LO som intäkt för att vilja rulla tillbaka utvecklingen och återinföra den arbetsmarknadsprövning som rådde före 2008, alltså att staten ska avgöra vilka yrken som är bristyrken och vilka som är kvalificerade.

Det kan låta bra att prioritera arbetskraftsinvandring till kvalificerade bristyrken, t.ex. inom IT. Men om S+LO får bestämma så kommer det leda till att det blir i det närmaste omöjligt med arbetskraftsinvandring till yrken som staten inte betraktar som kvalificerade bristyrken.

Detta är principiellt fel. Det bör inte vara statens roll att avgöra vilka vilka yrken det råder brist i, eller vilka som är kvalificerade. Det bör vara upp till varje enskild arbetsgivare att avgöra från fall till fall.

Det finns andra sätt att hantera de problem vi ser idag, men den sittande socialdemokratiskt dominerade regeringen har hittills visat noll intresse för att göra något.

Till att börja med bör felaktiga villkor leda till att arbetsgivarna straffas istället för att arbetstagarna utvisas, se tidigare inlägg.

Långa handläggningstider bör hanteras genom att Migrationsverket ges mer resurser till att hantera arbetskraftsinvandring, och att dessa ökade resurser öronmärks till just arbetskraftsinvandring och inte används för att hantera asylinvandring. Mina förslag till en reformerad asylinvandring skulle frigöra resurser på Migrationsverket som kan användas till att hantera arbetskraftsinvandring.

Varning för Internetcensur

onsdag 15 februari, 2017 kl. 22:01

Patent- och Marknadsöverdomstolen har i en prejudicerande dom ålagt Bredbandsbolaget att blockera sina kunders åtkomst till The Pirate Bay och Swefilmer p.g.a. att dessa begår upphovrättsintrång.

Domen är prejudicerande och inte möjlig att överklaga. Detta innebär att vi kan få se fler liknande domar mot andra Internetleverantörer och gällande andra sajter framöver.

Detta är olyckligt och allvarligt av flera skäl.

Dels underminerar det den viktiga mere conduit-principen som säger att Internetleverantörer, liksom postoperatörer, inte kan hållas ansvariga för vilken information som skickas.

Även om det anses uppenbart att just The Pirate Bay och Swefilmer huvudsakligen ägnar sig åt grovt upphovsrättsintrång så finns det nu risk att Internetleverantörer för att undvika dyra rättsprocesser kommer att blockera sajter till höger och vänster på lösa grunder efter vaga anklagelser. Därmed skulle rättssäkerheten hotas då det blir upp till Internetleverantörerna att avgöra vad som ska blockeras. Även om dessa två exempel är uppenbara så är det inte alltid så lätt att avgöra vad som är otillåtet upphovsrättsintrång.

Slutligen bygger detta vidare på en teknisk och juridisk infrastruktur för censur av Internet som kan komma att användas för andra skäl framöver. Det började med barnpornografi, nu blir det upphovsrättsintrång. Vad blir nästa steg? All pornografi kanske? Eller radikalisering?

Läs även Oscar Swartz och Piratpartiet.

Korruptionsbekämpning

tisdag 24 januari, 2017 kl. 22:45

Enligt en artikel i Fokus så kommer USA:s ledande roll i världen på korruptionsbekämpning att försvagas nu när Donald Trump är president.

Om man ska försöka sig på en välvillig tolkning av Trumps uttalanden så skulle man kunna säga att det kanske inte bör vara statens roll att lägga sig i om det mutas inom näringslivet, så länge övriga lagar och regler följs.

Problemet är dock att i många fall så sker inte korruptionen strikt inom det privata näringslivet, utan något stat/delstat/kommun är också inblandad i form av politiker, myndigheter eller bolag med någon form av statligt sanktionerat monopol (t.ex. på någon form av infrastruktur).

Ett närliggande exempel på detta är när Telia mutade dottern till Uzbekistans president.

Grundproblemet är i och för sig att det lönade sig att betala mutor till presidentdottern, men det är svårt för något annat land att göra något åt detta direkt. Det vi kan göra är att förhindra våra företag att delta i korruptionen.

Denna korruption drabbar främst Uzbekistan och dess befolkning, och att Sverige förhindrar våra företag att delta i korruptionen i fattiga länder kan ses som en form av bistånd.

Det vore kanske lämpligt att reformera lagstiftningen kring mutor för att tydliggöra det särskilt allvarliga i att muta en statlig aktör. Att ett privat företag mutar ett annat privat företag kan ses som mindre allvarligt och jämföras med karteller och andra konkurrensbegränsningar.

Hur vi kan stoppa orimliga utvisningar av arbetskraftsinvandrare

fredag 23 september, 2016 kl. 13:56

Återigen uppmärksammas en orimlig utvisning av en arbetskraftsinvandrare. En person med tillsvidareanställning i Sverige vägras förlängt uppehållstillstånd och utvisas till Pakistan eftersom en tidigare arbetsgivare slarvat med en tjänstepensionsförsäkring.

Det är helt orimligt att slarv från arbetsgivarens sida ska leda till att den anställde blir utvisad. Detta visar tydligt att lagstiftningen måste ändras. Lösningen är att det arbetserbjudande som ligger till grund för arbetstillståndet blir juridiskt bindande för arbetsgivaren när arbetstillstånd beviljas och anställningen inletts. Om Migrationsverket senare upptäcker att arbetsgivaren inte uppfyllt sina åtaganden så får man helt enkelt tvinga arbetsgivaren att göra det, med hjälp av Kronofogden om så krävs. Även om den anställde har bytt jobb under tiden.

Se tidigare inlägg.