Pensionsmyndigheten meddelar att 269 fonder försvinner från premiepensionssystemet. Det innebär att nära en tredjedel av fonderna försvinner.

Detta beror på nya och hårdare regler för att få vara med, som kommer som en reaktion på att det förra året uppdagades allvarliga oegentligheter i några av fonderna. Ni kanske minns Allra, Falcon eller Solidar?

Dessa problematiska fonder togs dock bort redan tidigare, och problemet borde därmed varit löst. Men Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som aldrig riktigt gillat att man kunnat välja relativt fritt i ett stort utbud av fonder, vädrade morgonluft och såg till att flytta fram sina positioner. Socialdemokraterna tyckte att man bara borde ha ca 10 fonder att välja bland, och Miljöpartiet ville att bara fondbolag med ”aktivt hållbarhetsarbete” ska tillåtas. De borgerliga partierna, som också ingår i överenskommelsen om pensionssystemet, lyckades hålla emot lite men accepterade till slut dessa nya regler, som innebär att en tredjedel av fonderna försvinner och att ”minimikrav på hållbarhetsarbete” införs.

I stora delar av Sverige råder det bostadsbrist och allra värst är det kanske i Stockholm. Detta drabbar inte minst unga som vill skaffa sig sitt första egna boende.

Det finns flera skäl till att det har blivit så här. Sverige har under lång tid haft en stelbent hyresreglering, långdragna planprocesser och dålig konkurrens på byggmarknaden. Detta har ända sedan miljonprogrammet avslutades på i mitten av 1970-talet sakta men säkert byggt upp ett underskott på bostäder, och då framförallt på hyreslägenheter.

Miljöpartiet anser att Sverige bör storsatsa på havsbaserad vindkraft, 90 TWh till 2040 vill de ha.

Det är intressant att se hur Miljöpartiet utvecklats över tid. Sprungen ur 1970-talets miljörörelse som vurmade för det småskaliga och det lokala, och vars hårdnackade kärnkraftsmotstånd delvis handlade om att kärnkraften sågs som alldeles för storskalig. Nu är de istället de främsta företrädarna för storskaliga system som havsbaserad vindkraft och höghastighetståg.

Vindkraftverk var ursprungligen ganska små, men har utvecklats till att bli allt större. Från 55 kW 1983 till 10 MW idag.

Coronapandemin har tvingat fram ett 1,5 års långt globalt fullskaleexperiment i hemarbete för kontorsjobb. I början fanns det farhågor för att detta skulle leda till minskad produktivitet och vantrivsel, men när man började utvärdera efter ett år blev många överraskade av hur bra det hade fungerat. Många farhågor kom på skam. Nu är det många som vill fortsätta jobba hemifrån helt eller delvis även efter pandemin, och många arbetsgivare är positiva till detta.

Det går att förstå logiken bakom att ha hög skatt på cigaretter och sprit, men varför hamnar el i samma kategori? Det är helt orimligt att halva elräkningen består av skatt.

Det är hög tid att sätta stopp för ytterligare höjningar av elskatten och istället börja sänka den.

Finansminister Magdalena Andersson (S) medger att elskatten huvudsakligen är fiskal (för att få in pengar till statskassan), men hon försöker också få det till att den skulle gynna miljön genom att stimulera effektivare energianvändning.

Chefer för de stora energibolagen Fortum, Vattenfall och Uniper varnar för att EU:s nya s.k. taxonomiförordning skulle skapa problem för Sverige elförsörjning då de energikällor som Sverige är beroende av skulle kunna missgynnas. Sara Skyttedal (KD) tar upp samma farhågor. De efterlyser att regeringen bättre tar tillvara Sveriges intressen i EU-förhandlingarna.

Man skulle kunna tro (eller kanske hoppas) att denna hållbarhetstaxonomi kommer bli ännu en i raden av menlösa pappersprodukter från EU som får föga betydelse i verkligheten. Så verkar dock inte bli fallet den här gången. Den kommer inte bara styra vart de omfattande stöden från EU kommer att gå, utan också påverka hur den privata finansmarknaden kommer agera när det gäller att finansiera olika investeringar, bl.a. ligga till grund för hur s.k. gröna fonder eller hållbara fonder utformas.

Den 31 augusti löper tiden ut för Miljöpartiets Per Bolund, miljö- och klimatminister, att skriva under beslutet om kärnkraftens slutförvar. Gör han inte detta tvingas Sveriges elproduktion från kärnkraft att stoppas från 2024. Detta är nämligen den tidpunkt då mellanlagret CLAB vid Oskarshamns kärnkraftverk väntas bli fullt.

På bara några år kommer vi i Sverige därmed att förlora i stort sett hela vår elproduktion från kärnkraft, vilken 2020 stod för ca 30 procent av den totala elproduktionen. Även om vindkraftens andel av elproduktionen ständigt ökar, bidrar den inte till stabilitet i det svenska elnätet. Den är varken reglerbar eller planerbar, och hjälper föga när Sverige förbrukar som mest el – under kalla, vindstilla vinterdagar. Således väntas regeringens ickebeslut leda till växande kris på elmarknaden, med kraftigt stigande priser och ransonering i södra Sverige.

Elpriserna har nått för säsongen ovanligt höga nivåer och vi har stora prisskillnader mellan norra och södra Sverige. Samtidigt har spotpriset på elbörsen stundtals varit negativt blåsiga dagar. Det oljeeldade reservkraftverket i Karlshamn var också i drift under september, vilket är mycket ovanligt. Detta tyder på att Sveriges elsystem har stora problem och saknar nödvändiga marginaler. Det är stor risk att vi får historiskt höga elpriser och i värsta fall akut effektbrist och strömavbrott i vinter. Svenskt Näringsliv varnar även för att höga elpriser kan leda till fördröjd elektrifiering av verksamheter som idag är beroende av fossila bränslen.

Miljöpartiets senaste drag i sin envetna kamp mot kärnkraft är att hävda att den gör oss beroende av Ryssland och Kina. Det hävdar Lorentz Tovatt (SvD 10/2) och Per Bolund, Jakop Dalunde, Maria Ferm (Aftonbladet 12/2) samt Karin Pleijel, Lorentz Tovatt (GP 19/2).

Vi instämmer i att beroende av Ryssland eller Kina kan vara problematiskt. Vi bör undvika att den typen av regimer, eller bolag som kontrolleras av dem, äger viktig infrastruktur i Sverige eller Europa. Det gäller storskalig energiproduktion, som kärnkraft, vattenkraft eller vindkraftparker, elnät, mobiltelefonnät, hamnar, flygplatser etc. Ensidigt beroende av import av bränsle kan också vara problematiskt, vilket Tysklands beroende av rysk naturgas är ett tydligt och aktuellt exempel på. Det är en viktig fråga som bör tas på största allvar både i Sverige och i EU, det handlar om mycket mer än kärnkraft och elproduktion.

Den senaste tiden har vi fått se rekordhöga priser på bensin och diesel. Regeringen talar om “Putinpriser” och antyder att det uteslutande handlar om omvärldsfaktorer. Det är emellertid långt ifrån sanningen. Hälften av bensinpriset och 40 procent av dieselpriset består av skatt, och den skatten har successivt höjts år efter år. Vi har dessutom den så kallade reduktionsplikten som kräver att en viss andel av bränslet ska bestå av biobränsle, vilket bidrar till en markant fördyring av särskilt diesel.