Mikael Ståldal

Peter Wolodarski skriver i DN om Danmarks arbetsrätt som kallas för “flexicurity” (flexibility & security). Anställningstryggheten är svagare än i Sverige, det finns inga turordningsregler. Men samtidigt är det lätt för den som blir utan arbete att hitta ett nytt.

Jag tror att Sverige har mycket att lära av Danmarks arbetsrätt. Med ökad flexibilitet och rörlighet blir det lättare att hitta ett jobb som man trivs med, och det blir lättare för nykomlingar på arbetsmarknaden (ungdomar, invandrare) att komma in. Om man gör det mindre betungande för arbetsgivarna att anställa så blir det lättare att få jobb. En stor del av tryggheten kan bibehållas genom att staten tar över ansvaret för en hel den av det som arbetsgivarna nu svarar för.

Jag tror att man kan använda samma resonemang på bostadsmarknaden. Enligt en statlig utredning blir minst 1000 barn vräkta från sina hem varje år. Det är naturligtvis tragiskt att barn drabbas av att deras föräldrar inte kan sköta sitt boende, och om vräkningen enbart beror på att föräldrarna inte betalar hyran ordentligt så är det rimligt att försöka undvika vräkning för barnens skull. Men även här bör detta ansvar ligga på staten (eller i detta fallet på kommunens socialtjänst) och inte på hyresvärden (eller i förekommande fall bostadsrättsföreningen). Socialtjänsten bör gå in och betala hyran på ett sätt som inte innebär krångel eller ekonomisk risk för hyresvärden. Om man lägger ansvar på hyresvärden så leder det till att personer/familjer som misstänks löpa risk att inte kunna betala hyran får svårare att få en bostad.

Ansvaret för vår trygghet bör ligga på den offentliga sektorn, på staten, landsting och kommuner. Inte på arbetsgivare, hyresvärdar och andra privata aktörer. (Nu är i och för sig många hyresvärdar kommunala, men det finns även privata och de kommunala beter sig till stor del på samma sätt som privata.) Om man lägger ansvaret på privata aktörer så leder det till att individer som upplevs som riskabla på något sätt väljs bort i större utsträckning än annars.

Det här inlägget publicerades söndag 30 oktober, 2005 kl. 23:43 i Jobb. Du kan följa kommentarer genom RSS 2.0. Såväl kommentarer som pingar är avstängda just nu.