Renovera den svenska modellen

Jag har med intresse läst Maciej Zarembas artikelserie om “Den polske rörmockaren” i Dagens Nyheters kulturdel.

Den 1 maj 2004 utvidgades EU till att omfatta även Cypern, Estland, Lettland, Litauern, Malta, Polen, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Då Sverige inte införde några övergångsrelger för arbetskraft är arbetare i dessa länder nu fria att ta jobb i Sverige. Arbetare i dessa länder har ett betydligt lägre löneläge än Sverige, och de svenska fackföreningarna är rädda för lönedumpning.

Jag tycker att fri rörlighet för arbetskraft är bra. Det var bra att EU utvidgades, och det var bra att Sverige inte införde några övergångsregler. Sverige borde även i mycket större omfattning än idag tillåta arbetskraftsinvandring från länder utanför EU.

Rädslan för lönedumpning bör tas på allvar. Men lösningen är inte att hindra arbetare från låglöneländer att arbeta i Sverige, varken genom direkta förbud, orimliga krav eller trakaserier. Det är inget fel i att de svenska fackförbunden försöker genomdriva sina kollektivavtal även i utländska företag som agerar i Sverige, och även för utländska arbetare som arbetar i Sverige. Men det måste ske på ett schysst och ärligt sätt. Det har visat sig att inte minst Byggnads har gjort sig skyldig till en hel del övertramp i samband med arbetskraft från Östeuropa. Det verkar som om vissa fackförbund har en orimligt stark ställning som de ibland missbrukar, och att det inte finns något som förhindrar detta missbruk.

Med anledning av detta är det hög tid att se över reglerna på arbetsmarknaden, att renovera den svenska modellen. Här är några saker man kan börja med.

Den partsammansatta arbetsdomstolen bör avskaffas. Låt arbetsrättsliga tvister avgöras i vanliga domstolar istället. Det bör även vara praktiskt möjligt för en enskild anställd att driva process mot arbetsgivaren utan att blanda in facket, för även de som inte är fackligt anslutna bör kunna få rätt om de blivit utsatta för uppenbara brott mot lag, kollektivavtal eller individuella anställningsavtal.

Föreningsfriheten måste värnas, både den positiva och den negativa. Alla ska ha rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar, men det ska också vara möjligt att stå utanför facket om man så vill (eller gå med i någon annan än den dominerande föreningen). Därför är det inte acceptabelt att facket kräver att arbetsgivare ska betala medlemsavgifter för sina anställda, medlemsavgifterna måste alltid betalas av medlemmarna individuellt. Även Byggnads “granskningsarvoden”, “mätningsarvoden” och liknande måste bort. Fackets verksamhet ska finansieras av deras medlemmar, inte av icke-anslutna arbetare eller arbetsgivare.

2 kommentarer to “Renovera den svenska modellen”

  1. Mikael Ståldal » Arkiv » Bort med avarterna på arbetsmarknaden säger:

    […] Se tidigare inlägg. […]