Innovationsminister?

Många efterlyser att Sverige får en innovationsminister, nu senast DN:s ledarsida.

Helt klart är innovationsklimatet dåligt i Sverige. Men är ett ökat statligt engagemang, symboliserat av en innovationsminister, rätt sätt att förbättra situationen?

Under de hundra åren 1870-1970 hade Sverige en tillväxt i världsklass, och i slutet av den perioden var Sverige ett av världens rikaste länder. Under den perioden startades också de flesta av våra storföretag (bl.a. Ericsson, SAAB och Volvo). Efter 1970 har Sverige halkat efter resten av världen. Rimligtvis hade Sverige ett bättre innovationsklimat före 1970.

Hade Sverige någon innovationsminister före 1970? Nej, vi hade inte ens någon näringsminister! Näringsdepartementet bildades 1969 (och hette från början industridepartementet).

Fram till 1970 hade Sverige lägre skattetryck än OECD-snittet, idag ligger vi i världstopp. Med avrundade siffror kan man säga att skattetrycket 1950 var 20 %, 1960 30 %, 1970 40 %, 1980 50 % och där har det legat fram tills idag, se här.

Det var först efter 1970 som Sverige fick statligt detaljreglerad arbetsrätt, genom lagar som LAS och MBL.

Jag tror inte att Sverige behöver någon innovationsminister. Sverige behöver lägre skattetryck och mindre statlig klåfingrighet inom arbetsrätt och andra områden.

Se tidigare inlägg.

Kommentarer

Kommentar av T Lindgren den 2006-04-17 15:58:16

Att tillsätta en “innovationsminister” är antingen ett sätt att begrava frågan (cf. Mona Sahlin) eller en rent byråkratisk respons. Man kan följaktligen när man läser ledaren riktigt se hur alla vårt lands små förvaltningsnapoleons applåderar och slickar sig om munnen; vem ska få fördela anslagen och synas med uttalanden om “kraftsamling”, “världsklass”, åka till Davos, mm mm?

Det löser dock, som du noterar, inte problemet. Politik är att vilja, flåsade en gång någon. Eller att inte vilja. Där är problemets kärna.