Oljefritt Sverige?

Kommissionen mot oljeberoende har släppt sin slutrapport På väg mot ett oljefritt Sverige som siktar på att Sverige ska “bryta sitt oljeberoende” till 2020.

En del frågar sig varför man fokuserar så hårt på just oljan, och inte tar ett större grepp med alla fossila bränslen, d.v.s. även naturgas och stenkol/brunkol. Sverige använder i dagsläget väldigt lite naturgas. Det används en del kol, men huvudsakligen i industrin, och där troligtvis ofta i processer där det är svårt att ersätta med något annat, t.ex. i masugnar för att utvinna järn. Användningen av kol för produktion av värme eller el är dessbättre liten i Sverige.

En stark anledning till att fokusera på olja är problematiken med risk för brist och stigande priser i en snar framtid. Den risken finns inte alls för kol. Den finns för naturgas, men inte lika akut som för oljan. Så ur ett svenskt perspektiv är det mer akut att minska användningen av olja än av övriga fossila bränslen, och därför rimligt att rikta fokus dit. Dock vore det olyckligt om en minskad oljeanvändning skedde på bekostnad av en ökad användning av naturgas och/eller kol. Här har kommissionen landat rätt när den slår fast att ökad kolanvändning är oacceptabelt och att användningnen av naturgas måste begränsas.

Om man skulle flytta detta till EU-nivå så vore det dock lika angeläget att minska användingen av kol och naturgas som av olja. Många EU-länder använder stora mängder kol för elproduktion, och detta är ett stort miljöhot. Både genom utsläpp av koldioxid som bidrar till växthuseffekten och av andra mljö- och hälsofarliga utsläpp (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, etc.). Även naturgas används mycket i EU, och man sitter i ett problematiskt beroende av Ryssland.

Det är mycket välkommet att kommissoinen vill att utsläppsrätterna för koldioxid ska auktioneras ut, istället för att delas ut gratis på tvivelaktiga grunder som idag. Det skulle få systemet att fungera bättre och bli rättvisare.

I avsnittet om uppvärmning så önskar man att värmeverk också ska producera el, samt att eluppvärmning bör avvecklas. Inget av detta bidrar till att minska oljeberoendet, snarare tvärt om. Man kan hävda att elvärme bör undvikas eftersom det är ineffektivt, men rena värmeverk (som inte producerar el) är inte ineffektivt och vad det är för fel på sådana förstår jag inte. Här har kommissionen förlorat fokus.

För transportsektorn vill kommissionen att användningen av bensin och diesel ska minska med 40-50 %. Jag tycker att det är ett olyckligt formulerat mål, det borde istället formuleras så att användningen av fossila bränslen ska minska med 40-50 %. Det kan tyckas vara hårklyverier, men det är det inte. Även om bensin och diesel idag uteslutande har fossilt ursprung så måste det inte vara så. Det är sedan länge möjligt att tillverka syntetisk diesel, som är ett fullgott alternativ till konvensionell oljebaserad diesel, ur naturgas. Det är i princip möjligt att göra det ur biomassa också, även om det inte sker i kommersiell skala ännu. Att tillverka syntetisk bensin är svårare, men jag tror att den tekniska utverklingen snart gör även detta möjligt. Om detta blir möjligt så kan det bli ett minst lika bra alternativ som etanol. Kommissionen skriver om “biodiesel” och nämner i förbigående syntetisk diesel (“FTD”, Fischer-Tropsch diesel), men har helt utelämnat möjligheten till syntetisk bensin och verkar fokusera väldigt mycket på etanol, RME och andra bränslen som kräver nya typer av motorer (om man inte ska vara hänvisad till låginblandning) utan att ge några andra fördelar än att de med dagens teknik enkelt kan tillverkas ut biomassa. Troligtvis syftar “biodiesel” huvudsakligen på RME.

Kommissionen vill stärka tågets roll, vilket är bra. Man missar dock den viktigaste åtgärden, nämligen att avreglera och tillåta fri konkurrens på tågresor. (Se tidigare inlägg om detta.)

Christian Azars särskilda yttrande där han förespråkar internationell frihandel av etanol och andra biobränslen är klokt. Jag delar även hans skepsis mot ytterligare utbyggnad av ineffektiv produktion av etanol i Sverige. Vi måste satsa på långsiktigt hållbara lösningar och inte kortsiktiga symbolåtgärder. Statligt stöd till svensk etanolproduktion ur jordbruksgrödor är jordbrukspolitik och regionalpolitik, inte miljöpolitik.

I rapporten finns ett kort avsnitt om el där man förespråkar elsparande och ökad elproduktion från vindkraft, vattenkraft och biobränslen. Det mest intressanta är dock vad man inte nämner, nämligen kärnkraft. Kommissionen har tillsatts av en regering som har ambition att avveckla en stor del (oklart hur stor del) av kärnkraften till 2020. Samtidigt vill kommissionen avveckla en stor del av oljeanvändningen till 2020, till stor del genom att utnyttja skog och åkermark. Då uppstår en konkurrens om man ska använda skogen för att producera el för att ersätta kärnkraft eller för att producera biodrivmedel för att ersätta olja. De seriösa beräkningar som gjorts över detta har kommit fram till att Sveriges skog och åker nätt och jämt räcker för endera, definitivt inte båda samtidigt.

Alltså bygger regeringens energipolitik (för man får väl anta att kommissionens slutsatser nu är en del av regeringens politik?) på två oförenliga mål, och måste betraktas som helt orealistisk, ja rent av oseriös. Lite synd, eftersom kommissionens rapport i huvudsak är bra. Men i kombination med Alliansens energipolitik så skulle kommissionens ambitioner ha möjlighet att lyckas. (Alliansen vill även avreglera tågtrafiken.)

2 kommentarer to “Oljefritt Sverige?”

  1. Mikael Ståldal » Arkiv » Sternrapporten säger:

    […] Rapporten tar upp utsläppsrätter och förespråkar att de auktioneras ut. Något som jag skrivit om tidigare. […]