Rena kläder i Indien?

Nätverket Rena Kläder och IF Metall är inte nöjda med hur Indiska agerar när de köper upp kläder i Indien. Se Rena Kläders rapport, Indiskas svar och IF Metalls svar till Indiska.

Indiska är ett svenskt företag som säljer bl.a. kläder som huvudsakligen kommer från Indien. Indiska har ingen egen produktion utan köper upp från tillverkare i Indien. Indiska är en av många uppköpare av kläder från dessa tillverkare. Indien är ett sedan länge demokratiskt land.

Ingen anställd på Indiskas leverantörer är fackligt ansluten, och det framhålls som ett problem. Det skulle kunna vara ett problem om det finns hinder för facklig organisering, men jag tycker inte att rapporten lyckas belägga att det skulle finnas sådana hinder (åtminstone inte sådana som Indiska rimligtvis skulle kunna påverka). Man kan inte kräva att de anställda ska vara med i facket, bara att de ska kunna gå med om de vill.

Det finns en statligt reglerad minimilön och Indiska kräver och följer upp att arbetarna på leverantörernas fabriker får minst denna minimilön. Rena Kläder nöjer sig dock inte med det utan efterlyser en “levnadslön”. Vad Rena Kläder egentligen säger är att den indiska minimilönen är för lågt satt. Men den indiska minimilön är fastställd i demokratisk ordning, och jag förstår inte varför Rena Kläder eller ett företag som Indiska skulle vara bättre på att avgöra indiska lönenivåer än indierna själva.

Jag hade haft viss förståelse för Rena Kläders resonemang om det rört sig om ett land utan minimilön, eller ett odemokratiskt land där arbetarna inte har någon talan. Men Indien är en demokrati där arbetarna har rösträtt och därmed är med och påverkar nivån på minimilönen. Det är sudd på nykolonianism av en utländsk organisation som Rena Kläder att klampa in och anse sig veta bättre vilken minimilön som bör tillämpas i Indien.

Indiska gör helt rätt i att nöja sig med att kräva den indiska minimilönen av sina leverantörer, svenska företag ska inte sköta löneförhandlingen åt indiska arbetare som arbetar på indiska företag.

Rena Kläders “levnadslön” verkar vara samma sak som den “skäliga betalning” som Rättvisemärkt kräver, se tidigare inlägg om detta.

Min slutsats är att Indiska huvudsakligen agerar på ett rimligt sätt, och att Rena Kläder och IF Metall ställer orimliga krav. Rena Kläder förefaller vara en systerorganisation till Rättvisemärkt.

En pikant detalj i rapporten är kommentaren “En stor svaghet hos den indiska fackföreningsrörelsen är att de stora fackliga centralorganisationerna är mycket nära kopplade till politiska partier.” Finns det något annat land där den största fackliga centralorganisationen är mycket nära kopplad till ett politiskt parti? Brukar det anses vara en svaghet för detta fack?

(Inspirerat av Johan Norberg.)

Intressant? Andra bloggar om:

20 kommentarer to “Rena kläder i Indien?”

  1. Oskar Särnholm säger:

    Det känns som om du ser en statlig minimilön som något positivt ändå. Det håller jag inte med om. Statlig minimilön skadar de fattiga istället för att hjälpa. Attackerade själv Rena Kläder igår på http://lslinkoping.se/?p=8&showid=283 just för att de förespråkar kraftigt höjda statliga minimilöner i Bangladesh. Om höjda statliga minimilöner höjer levnadsstandard och tar bort fattigdom: Varför inte höja den ordentligt? Rena kläder “kräver” att den höjs från 90 till 322 kronor i månaden, varför inte 10 000 då? Eller 50 000?

  2. Mikael Ståldal säger:

    Jag tycker att ett land ska få införa statlig minimilön om de vill. Och jag tycker att både Rena Kläder och utländska företag ska respektera de beslut som fattas i demokratisk ordning i fattiga länder.

    Även fattiga länder – som är demokratiska – måste få fatta sina egna beslut, och göra sina egna misstag. Förutsatt att de inte bryter mot mänskliga rättigheter eller internationella avtal.

  3. Björn säger:

    Är dom där igång nu igen? Jag skrev om det för ett tag sedan när de klagade på att folkpartiet inte ville skriva under på deras agenda utan hävdade frihandelslinjen. Ofta är sådana här kampanjer en förtäckt och aningslös protektionism där västliga levnadsvillkor krävs för arbetare i tredje-världen-ekonomier – ett perfekt sätt att hålla kvar dessa arbetare i fattigdom med andra ord, eller att tvinga tillbaks dessa (ofta) första generationens stadsbor och industriarbetare till slitet på åkern där medellivslängden var hälften av vad de åtnjuter nuförtiden.

  4. Anna Nilsdotter säger:

    “Förutsatt att de inte bryter mot mänskliga rättigheter eller internationella avtal”.

    Utdrag ur den Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948:

    Artikel 23: 1
    Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

    Artikel 23:3
    3. Var och en som arbetar har rätt till en rättvis och tillfredsställande ersättning som ger honom eller henne och hans eller hennes familj en människovärdig tillvaro och som vid behov kan kompletteras med andra medel för socialt skydd.

    Jag skriver kort om rapporten här:

    http://nilsdotter.wordpress.com/2006/12/28/utlandska-foretag-och-minimiloner/

  5. Mikael Ståldal säger:

    Anna,

    anser du att Indiens demokratiskt valda regering och parlament bryter mot de mänskliga rättigheterna genom att deras minimilön är för låg? Vilka belägg har du för det i så fall?

    Rapporten påstår att Indiens minimilön är för låg, men det presenteras inga belägg för att så skulle vara fallet. På Rena Kläders hemsida länkas till ett blogginlägg som redovisar en uträkning om “levnadslön”, men den gäller Sri Lanka och inte Indien.

  6. Oskar Särnholm säger:

    Jo rent juridiskt har väl regeringar rätt att stifta lagar som de finner gott. Men det betyder inte att de är bra, eller att de inte gynnar särintressen på bekostnad av allmänintresset. Statliga minimilöner är fortfarande skadligt och destruktivt för de fattiga.

    Man kan åxå resonera som så att om varje människa äger sig själv, vilket är en rimlig position, så har åxå varje människa rätt att byta både fruken av sitt arbete, och sitt arbete mot andra varor och tjänster med andra. Eftersom statliga minimilöner hindrar vissa former av sådant utbyte kan de sägas bryta mot mänskliga rättigheter. Varje individ vet bäst vad värdet är för honom eller henne att utföra ett arbete. Att införa ett statligt tak riskerar bara att låsa fast fattiga och arbetslösa i fattigdom, eftersom de inte kan komma in på arbetsmarknaden om deras produktivitet är lägre än minimilönen.

  7. Anna Nilsdotter säger:

    Nej, jag påstår inte att minimilönen är för låg. Det enda jag konstaterar i mitt inlägg är att Indiska inte ifrågasätter slutsatsen (att minimilönen är för låg) utan istället hävdar att de inte kan lägga sig i ett annat land lönepolitik. Det är för mig ett ologiskt argument (se vad jag skriver i mitt inlägg).

    Det faktum att Indiens regering är demokratiskt vald är i mina ögon också ett svagt argument. Demokrati är en form och inte ett innehåll. Mänskliga rättigheter är inte samma som demokrati, och det finns som bekant gott om dokumenterade MR-kränkningar också i demokratier. De MR-konventioner vi har fungerar ju snarare som en kontrollfunktion. Det är juridiska åtaganden som stater har lovat det internationella samfundet att följa.

    Det faktum att det saknas exakta formler för att räkna ut vad en levnadslön är gör inte att det är ett totalt godtyckligt begrepp. Vem som helst som någon gång erbjudits ett jobb med skamligt låg lön har väl gjort en överslagsräkning i huvudet och kommit fram till vad som är möjligt att leva på eller inte. Begreppet levnadslön är ju bara i sin linda, men olika definitioner torde vara ganska lika varandra. Man ska täcka de grundläggande behoven, d.v.s. mat, utbildning, hälsovård, kläder, transporter, boende och ett visst sparande för oförutsedda olyckor eller sjukdomar.

    I de allra flesta utvecklingsländer är utländska företag attraktiva arbetsgivare som betalar mer än inhemska företag och har bättre arbetsvillkor. Det är ett faktum som ofta glöms bort av globaliseringskritiker. Men det faktum att ett företag relativt sett gör bättre ifrån sig betyder inte per se att det är tillräckligt bra eller ok. Man kan exploatera också dem som frivilligt har ingått ett avtal, och man kan exploatera också dem som saknar bättre alternativ.

  8. Anna Nilsdotter säger:

    Jag har f.ö. hittat en sida med minimilöner i Indien:
    http://labourbureau.nic.in/wagetab.htm

    Den lägsta minimilönen är 22,20 Rs, men det är stora variationer mellan olika områden och industri. Enligt Forex förkortas dock den indiska rupien INR, vilket gör mig aningen förvirrad. Om vi pratar om samma valuta så är 22,20 INR = 3,71 kr. Vad det räcker eller inte räcker till i det specifika området har jag ingen aning om, men jag ska slänga iväg ett mail till några indiska vänner och höra om de har något klokt att säga.

  9. Mikael Ståldal säger:

    Det börjar bli riktigt intressant det här. Oscar menar att statliga minimilöner bryter mot mänskliga rättigheter, och Anna menar tvärt om att de mänskliga rättigheterna förutsätter statlig minimilön eller liknande (jag antar att kollektivavtal enligt den svenska modellen också duger) på en viss nivå.

    Det är inte alltid lätt att tolka de mänskliga rättigheterna.

  10. Mikael Ståldal säger:

    Anna,

    Jag representerar inte Indiska, och försvarar inte allt de säger. Men jag tycker att det är en rimlig grundhållning från deras sida att acceptera den indiska statliga minimilönen så länge ingen presenterar tydliga belägg för att den är på tok för låg. Och jag tycker också att det är dumt av Rena Kläder att göra så stor sak av lönen utan att ha några belägg för att minimilönen är för låg.

    Sen så håller jag inte med om att man kan exploatera de som frivilligt har ingått ett avtal, det är ett i grunden marxistiskt resonemang som jag inte köper. Om de som jobbar åt det utländska företaget får det bättre än de annars skulle haft det (om det utländska företaget inte varit där) så blir de inte exploaterade.

  11. Anna Nilsdotter säger:

    Gudars, inte behöver man vara marxist för att försvara det! Exploatering är ett stort ämne, hinner inte gå in på det här och nu, men jag återkommer med ett inlägg på min blogg inom några dagar!

    För övrigt vet jag inte exakt vad folkrätten säger om minimilöner (ska undersöka det), men spontant tänker jag att minimilöner fyller en funktion i länder där det saknas ett välfärdssystem alt. organiserade fackföreningar, eftersom lönerna annars kunde pressas precis hur långt ner som helst.

  12. Johan Richter säger:

    Lönerna kunde knappast pressas ner hur långt som helst om det inte vore för lagstiftningen om minimilön. Konkurrensen mellan olika arbetsköpare skulle hålla lönerna uppe även utan lagstiftning.

    Se bara på USA, även utan starka fackföreningar så ligger lönenivån (mycket) över minimilönen.

  13. Oskar Särnholm säger:

    Instämmer med Johan. Vad är det som gör att så många människor, särskilt inom fackliga organisationer erkänner konkurrens på varor med inte på arbetade timmar? De har inga problem att förstå att om ond kapitalist A försöker sälja en vara till ondskefullt överpris så kommer ond kapitalist B, av rent och skärt egenintresse, vilja sälja samma vara lite billigare. Det ser vi på alla varor på den fria marknaden.

    När det däremot handlar om arbetade timmar, då slår det slint. Men samma resonemang gäller även här: Om ond kapitalist A vägrar betala mer än 10 kronor per timme för en stackars arbetare, och den arbetaren egentligen producerar ett mervärde av 100 kronor, då ligger det i ondskefull kapitalist B:s intresse att bjuda 10:50 /timme för samma tjänster. Och så vidare… Lönen hamnar slutligen någonstans under 100 kronor. Inte “i botten” som vissa påstår.

    Löner bestäms ytterst av produktiviteten, och kan inte påverkas genom lagstiftning eller “krav” på mer lön.

    Och någon exploatering förekommer inte förutom hos parter som frivilligt sluter avtal. Bara enligt marx efterföljare vad jag vet.

  14. Anna Nilsdotter säger:

    Oskar:

    Ditt scenario med de onda kapitalisterna stämmer ju dock bara om det är brist på arbetskraft och/eller konkurrens mellan flera liknande arbetsgivare i samma område. På många ställen är ju arbetslösheten väldigt stor och på kort sikt är det därför lätt att se att lönerna kan pressas ner istället för upp. Vilket är som det ska på en fri marknad, med den brasklappen att jag anser att internationella människorättsnormer ska beaktas. Man ska kunna leva på en lön.

    Det utrymme som finns för lön beror ju inte bara på produktivitet utan också på vinstkrav, samt fördelning mellan anställda och ledning. Ett vanligt exempel är att Volvo 2000 betalade mer pengar till sin styrelse och VD, än totalt till sina 2000 arbetare i Sydamerika (Kristina and Helena Bergh de Medeiros 2001, Globala företag – globalt ansvar?)

    Jag har fler kommentarer här: http://nilsdotter.wordpress.com/2006/12/28/utlandska-foretag-och-minimiloner/

  15. Sagor från livbåten » Bloggarkiv » Facket siktar på egen målbur säger:

    […] Mikael Ståldal skriver bra om hela rasket, där Indiska hängs ut delvis utan skäl. […]

  16. Joel Lindefors säger:

    Rena Kläder formulerar inga krav på specifika minimilöner i t.ex. Bangladesh. De krav som förs fram på Rena Kläders hemsida är formulerade av arbetare själva. Rena Kläder är endast en megafon för NGOs och fackföreningar i länder som tillverkar kläder. Således handlar det knappast om någon form av imperialism.

    Rena Kläder förespråkar ingen bojkott av klädföretag och än mindre en återflytt av klädindustrin till Sverige och kan därmed knappast beskyllas för protektionism.

    Att klädindustrin har flyttat till Indien, Sri Lanka, Bangladesh och Thailand är bra, så länge mänskliga rättigheter respekteras. Hur ska man då övervaka att dessa mänskliga rättigheter respekteras? Vilka gör det bäst? Staten, ernst &young eller kanske indiska? De som bäst övervakar villkoren i fabriken är de som befinner sig i fabriken varje dag, nämligen arbetarna. För att kunna göra det måste de ha möjlighet att kunna organisera sig fackligt. Om Indiska vill att mänskliga rättigheter ska respekteras i produktionen av deras kläder är det viktigaste att säkerställa fackliga rättigheter.

  17. Emil säger:

    Till Joel Lindefors;

    Visst är det bra att säkerställa fackliga rättigheter. Men poängen är ju att Rena Kläder hävdar att det är Indiskas fel att inte arbetarna är med i fackföreningar trots att de kan vara det om de vill det. I Indien har fackföreningarna 10 miljoner medlemmar för att de är för nära kopplade till politiska partier (källa genom Johan Norberg). Är det då Indiskas fel att fackföreningarna är kassa? Vad skall Indiska göra? Tvinga arbetarna att gå med i facket fast de inte vill? Det verkar kanske inte helt demokratiskt även om fackföreningar i andra länder har haft en tendens att tycka så… Andra alternativ? Sluta köpa prylar från Indien och istället köpa dem från något land där alla är fackanslutna? Även detta leder ju till mindre bra effekter; dels kanske det inte funkar så där jättebra att heta Indiska och sourca sina prylar från Kina men förutom detta marknadsföringsproblem så har jag svårt att se hur arbetarna på dessa fabriker skulle få det bättre om de inte hade något jobb alls.

    Lönerna skulle möjligtvis Indiska kunna påverka genom att betala extra (det är dock tveksamt om konsumenterna i Sverige skulle tycka lika mycket om Indiska då) men de kan knappast påverka kvaliteten på fackföreningarna i Indien, eller?

  18. Johan Richter säger:

    Även när det finns arbetslöshet så finns det en konkurrens om löntagarna från företages sida. Orsaken till varför det finns arbetslöshet varierar ju förstås men i allmänhet så är det inte helt enkelt att rekrytera anställda för företag även när det råder arbetslöshet.

    De arbetslösa kan ha fel utbildning, bo på fel ställe, vara bidragsfuskare som egentligen inte är intresserade av att få ett jobb mm. Oavsett vilket tvingas ett företag att höja lönerna om de vill rekrytera mer folk.

  19. Oskar säger:

    Anna: Visst kommer lönerna att gå upp och ner. Och jag håller såklart med, jag tycker man ska kunna leva på sin lön. Men frågan är väl vem som ska avgöra vilken lön man kan leva på. Och om resurserna som finns inte räcker till den nivån, vad göra då? För 100 år sedan hade massor av människor i Sveriger en levnadstandard och en lön som säkert både du och Rena Kläder anser inte går att leva på. Vad har ni för mirakelmedicin för att lösa detta? Jag har ingen, bara utveckling och tillväxt. (Den är ju mirakulös egentligen, en fördubbling av levnadsstandarden på 25 är inga problem för de flesta länder som praktiserar kapitalism, men det händer ju inte över en natt) Det jag säger är att man inte kan kommendera fram högre löner, tycka fram dem eller något sådant. De måste följas av högre produktivitet, så att mer resurser skapas.

    Och angående lönerna och produktiviteten: Nej visst kan det vara så att produktiviten ökar, och ledningen tar hem hela vinsten i lön, eller åt ägarna. Men om alla andra sektorer har en vinst på 5%, och någon ond kapitalist genom bättre maskiner ökar produktiviteten så att han kan ta ut 15% i vinster, tror du inte att andra onda kapitalister skulle vara intresserade av att göra samma sak? När de gör det så går efterfrågan, priset, upp på det som behövs, nämligen maskinerna och arbetskraften upp. Dock: Vi lever ju inte i en friktionsfri perfekt värld. Därför kan sådant här ta tid, och det kommer vara en pågående trend. Men det händer. Människor ändrar ständigt sina preferenser om vilka varor de vill ha, och hela ekonomin är därför i ständig omvandling och förändring.

Lämna en kommentar



(detta är en captcha)