Standarder är jättebra – alla borde ha varsin?

Den internationella standardiseringsorganisationen ISO har nyligen antagit OpenDocument som en standard för “office”-dokument, d.v.s. ordbehandling, kalkylblad, presentationer, etc.

I många sammanhang har de dokumentformat som Microsoft Office (Word, Excel, PowerPoint) använder, .doc, .xls, .ppt, varit de facto standard. Problemet med det är att det finns både tekniska och juridiska svårigheter för andra än Microsoft själva att dessa dokumentformat. Detta leder till att Microsoft får fördelar i konkurrensen mot andra alternativ. Det finns även en rad tekniska problem med dessa format i sig, vilket Microsoft nu har insett.

Nu finns det alltså ett nytt format som är öppet, standardiserat av ISO, och fritt från många av de tekniska problem som äldre format dras med. Då tar Microsoft naturligtvis emot detta med öppna armar och börjar genast införa stöd för det i sina program, med sikte på att gradvis övergå till det som standardformat i sina egna program. Eller? Tyvärr inte.

Istället tar Microsoft och hittar på ett eget nytt format, som de kallar för Office Open XML (OOXML). Inte nog med det, de lobbar dessutom hårt för att förmå ISO att standardisera detta format också.

Det vore riktigt illa om OOXML antogs som en ISO-standard, vilket förklaras här. Framförallt så bygger hela idén med standarder på att man bestämmer sig för ett sätt att göra en viss sak på, och att alla följer det. Om man har två olika standarder för samma sak så förtar det hela poängen med att över huvud taget standardisera. ISO skulle förlora mycket av sin trovärdighet om de i trots mot allt sunt förnuft gav efter för Microsofts lobbyism och godkände OOXML som standard.

Man kan förvisso hävda att ett nytt format som OpenDocument ställer till problem för de som idag har en massa dokument sparade i Microsofts gamla format. Och det är sant. Men det blir precis samma problem med OOXML, även det är ett nytt format som inte är kompatibelt med det gamla. Faktum är att OOXML kombinerar det sämsta ur två världar, man får inte en öppen och enhetlig standard, och man måste ändå konvertera gamla dokument.