Lobbyorganisationen Miljövänner för kärnkraft

Enligt GöteborgsPosten så är jag ordförande för lobbyorganisationen Miljövänner för kärnkraft som i maskopi med kärnkraftsindustrin komprometterar oberoende forskare.

Är MFK en lobbyorganisation? Tja, om man betraktar alla ideella organisationer som bedriver någon form av politisk opinionsbildning som lobbyorganisationer så är vi helt klart det. Och det är inget som vi skäms över.

GP:s artikel gör antydningar om att en rad forskare med Janne Wallenius i spetsen har starka band till kärnkraftsindustrin. Då måste man fråga sig vad denna kärnkraftsindustri egentligen är. Är det företag som bygger kärnkraftverk, är det företag som driver kärnkraftverk, eller vad?

I Sverige, liksom många andra länder, så finns det inga renodlade kärnkraftsbolag. Kärnkraftverken ägs och drivs av stora energibolag som även har kraftverk av en rad andra slag.

Vad gäller Vattenfall, som lät MFK ha årsmöte i sina lokaler, så står kärnkraften för cirka en tredjedel av deras elproduktionen. Det är inte säkert att opinionsbildning för kärnkraft entydigt gynnar Vattenfalls ekonomiska intressen alla gånger. I synnerhet inte om den kombineras med opinionsbildning mot kolkraft som ju Vattenfall också sysslar med.

Jag tycker det är lite fånigt att ifrågasätta forskares oberoende på grund av medlemsskap i MFK. Det är inte rimligt att anta att alla kärnkraftsforskare ska låta bli att ha en åsikt om huruvida kärnkraft är bra eller inte. Och jag ser inte problemet i att offentliggöra denna åsikt genom att gå med i en förening som MFK. Åsikten finns ju där ändå, och trovärdigheten ökar knappast av att hemlighålla vad man tycker.

Problematiskt för oberoendet och trovärdigheten blir det först när det kommer in ekonomiska intressen i bilden, och det gör det inte genom MFK. Ingen får betalt av MFK, varken jag, Janne Wallenius eller någon annan.

Kommentarer

Kommentar av Mats Henricson den 2011-04-03 23:29:54

Vad folk gör på fritiden är helt klart inte betalt av någon, men när man i sin yrkesroll framför åsikter är bra att alla vet vem som betalar ens lön. I fallet Janne Wallenius (hej, Janne, om du läser detta), så var frågan på tapeten nyligen i något program på P1 i lördags (Medierna, eller vad det var). Jag känner dock själv inte till vem som betalar hans lön. Att Jannes åsikter är uppriktiga vet jag med säkerhet, men det borde ändå vara självklart att berätta vem som betalar ens lön. Vilket inte Janne ska behöva göra opåtalat i intervju, naturligtvis, utan borde vara intervjuarens uppgift, typ “Vi har här Janne Wallenius i studion, som jobbar med kärnkraftssäkerhet på KTH, ett projekt som betalas av Vattenfall”, eller var nu pengarna kommer från. Eller välj någon vars lön inte kommer från någon med ekonomisk koppling till frågan.

Kommentar av Carl Erik Magnusson den 2011-04-04 10:02:57

Apropå GP:s fråga: Vilka kan man lita på? Och påstående: Tjänar pengar på kärnkraft!

Miljövänner för kärnkraft, MFK, är formellt en ideell förening utan andra medel än medlemsavgifter. Föreningen hävdar kärnenergi som del av svenskt energisystem.
I samband med energidebatten under sent 70-tal uppstod och/eller verkade ett antal agenter: Folkkampanjen, Greenpeace, Miljöpartiet, REO (som fortfarande finns i Danmark). MFK bildades en tid därefter.
Det är inte konstigt om anställda vid kärnkraftverken tror på sin verksamhet och är medlemmar i MFK. Liksom i politiska partier och i media finns personer som har sin utkomst från den källa där de har professionellt engagemang. I MFK finns forskare på kärnteknikområdet men där finns också fristående forskare och framförallt privatpersoner.
MFK står för kunskap och erfarenhet på kärnteknikområdet. Detta är mycket viktigt i en tid då staten genom lagstiftning under många år motverkat kunskaps-och teknikutveckling på området.
Svensk offentlig forskning är idag till stor del finansierad av externa forskningsanslag från stiftelser, industri, vetenskapsråd m fl. Detta kan innebära ett slags beroende: Man biter inte gärna den hand som föder en. Det kan också förhindra god forskning om finansiären har en förutfattad mening om forskningens resultat. Men, och detta är ett viktigt men: Det finns forskare som för sitt uppehälle håller sig oberoende av anslag. Forskare, vars hävdande av tankens frihet kan vålla dem själva obehag: “Freedom is not free”.
Svensk lagstiftning var genom kärntekniklagen nära ett tankeförbud. Man frågar sig vad som hänt sedan Galilei sattes i husarrest efter sina dialoger över de två världsbilderna.
Sverige var förvisso med om renässansen. Men frågan har ställts av idéhistoriker: Var Sverige med om upplysningen?

Kommentar av Fandenivoldisk den 2011-04-06 15:00:52

Man ska nog inte lita på astronomer heller, för de gillar ju astronomi.
Man kanske ska skriva ut att präster tror på gud, ornitologer gillar inte oljeskadade fåglar och musikrecensenter är notoriskt subjektiva.

Mein Gott! Om det hade varit en seriös artikel hade de undersökt om, O M, “oberoende” kärnkraftsexpert uttalade sig i annorlunda ordalag än de med band till kärnkraftsindustrin.

Och om denna nation kunde kanske ge lite pengar till kärnkraftsforskningen så hade vi haft gott om oberoende kärnkraftsexperter – men den ena handen vet inte vad den andra gör.

Vi ska ha industrin, levnadsstandard och minska koldioxid-utsläpp men samtidigt avveckla kärnkraften.

Sluta smyghöja effekten och bygg nytt och stort istället.