Stockholms misslyckade stadsplanering

I många av Stockholms förorter är utbudet av butiker, kultur och nöjesliv torftigt. Jag tror detta i grund och botten beror på att många Stockholmsförorter är små och i praktiken isolerade från varandra. Samtidigt är kommunikationerna in till innerstan är oftast goda (främst med tunnelbana), vilket leder till att det inte blir särskilt stort intresse för att utveckla den lilla förorten.

Kollektivtrafiken ger i många fall även goda kommunikationer mellan förorterna, inte minst mellan de som ligger längst samma tunnebanelinje. Och det går oftast hyfsat enkelt att åka bil mellan förorterna. Men kollektivtrafik och bilvägar förmår inte ensamt bryta denna isolering. Den som bor i en trist förort och vill ta sig därifrån med tunnelbana eller bil åker inte till den nästan lika trista grannförorten, istället åker man in till innerstan eller till något av de större köpcentrum som finns (Skärholmen, Kungens Kurva, Kista Galleria, Solna centrum, etc.). När man väl har tagit sig över tröskeln att sätta sig i bilen eller på tunnelbanan så är det bara marginellt mer ansträngande att åka en bit längre än till grannförorten.

De flesta vill hellre bo i Stockholms innerstad än i någon förort, vilket man enkelt kan se genom att jämföra priserna på bostadsrätter. I Stockholm är skillnaden på bostadspriser mellan innerstad och förorter större än i många andra storstäder. Och detta beror inte alls på att bostäderna i sig skulle vara bättre i innerstan, i många fall är det snarare tvärt om. Det är en fråga om stadsplanering, och det är tydligt att stadsplaneringen i Stockholm kapitalt misslyckats med att bygga förorter som är attraktiva att bo i.

För att råda bot på detta måste man tillåta förorterna växa och växa ihop, så att man successivt kan bygga bort de små och isolerade förorterna. Det som gör innerstan så attraktiv är bl.a. att den har stora områden med kontinuerlig bebyggelse, och förutom vattnet så finns det få hinder och barriärer.

Det behövs många nya bostäder i Stockholm, och genom att bygga dessa på ett genomtänkt sätt kan man slå två flugor i en smäll, få fler bostäder och samtidigt göra befintliga bostäder i förorterna attraktivare. Detta kräver dock att man offrar en del grönområden mellan förorterna, att man naggar de “gröna kilarna” i kanten. Jag tycker att det är ett pris som är värt att betala för att få en mer dynamisk stad.

Ett tydligt exempel på en liten och isolerad förort är Rinkeby, där jag nyligen bodde i tre år. Rinkeby är dessutom en väldigt invandrartät förort och enligt folkpartiets nya rapport Utanförskapets karta är Rinkeby det område i Stockholm där det råder starkast utanförskap (baserat på låg sysselsättning, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande). Om man bryter Rinkebys fysiska isolering genom att bygga ihop den med kringliggande förorter (Kista, Tensta, Spånga) så tror jag dessutom att man gör en stor insats för att bryta utanförskapet och bidrar till invandrarnas integration i det svenska samhället.

Publicerad i Radikalt Forum 1/2005