Regeringen har beslutat att inte genomföra det förbud mot blyammunition som var planerat.

Det är bara att gratulera Jägareförbundet till lyckad lobbying.

För oss andra är det ett trist beslut. Bly är en giftig tungmetall som är farlig för såväl människor som övriga djur. Det är inte försvarbart att fortsätta sprida 500 ton bly i skogen varje år.

Blyhagel förbjuds i våtmark eftersom sjöfåglar kan äta blyhagel, bli förgiftade och sprida blyet vidare i miljön. Det sägs att blyhagel är stabilt och orörligt i mark, och därför inte sprids i miljön. Det förefaller dock troligt att djur då och då kan råka sätta i sig blyhagel som ligger och skräpar på fast mark i skogen, och då sprids det.

Idre Fjäll vill bygga ut sin alpina anläggning till att även omfatta fjället Städjan i ett projekt som kallas Tre Toppar. Detta skulle göra intrång i ett Natura 2000-område, och kräver därför särskilt tillstånd.

Naturvårdsverket vill inte tillåta detta. Länsstyrelsen i Dalarna konstaterar att det finns stora naturvärden i området, men menar att det kan finnas skäl att göra undantag enligt 7 kap 29 § miljöbalken. Ett sådant undantag kan bara göras av regeringen, och frågan ligger nu på regeringens bord.

Energipolitiken i Sverige har under de senaste 30 åren präglats av oerhörda konflikter och motsättningar, huvudsakligen kopplat till kärnkraften. Det har i många avseenden varit olyckligt för Sverige. Orimligt mycket uppmärksamhet har ägnat åt detta och annat blivit lidande. Det har skapats konstlade motsättningar mellan olika alternativ som båda behövs. Fokus har ofta legat på att lösa icke-problem medan verkliga problem blivit förbisedda.

Det är nu hög tid att omvärdera invanda föreställningar och fundera på vilka viktiga problem vi egentligen står inför och hur vi ska lösa dem.

Den liberala miljöpolitiken utgår från människan. Vi vill värna miljön eftersom en förstörd miljö är ett hot mot människors hälsa, välstånd och överlevnad. Liberalismen tar därmed avstånd från den naturromantiska syn som tillskriver naturen ett egenvärde oberoende av människan. Däremot erkänner vi ett ansvar gentemot alla människor, inklusive de som ännu inte är födda, vilket ger oss vittgående skyldigheter att ta hand om miljön.

En del nyliberaler menar att miljöpolitik är överflödigt och att alla miljöproblem kan hanteras med äganderätter enligt principen att all miljöförstörelse skadar någon människa eller någon som någon människa äger. Resonemanget har sina poänger, och i en del fall är äganderätter ett bra sätt att hantera miljöproblem. Men det funkar inte alltid. Många miljöpåverkande utsläpp är diffusa och det är praktiskt omöjligt att bevisa att just DHL:s lastbil släppte ut den kväveoxid som gjorde att bonden Nils fick sämre potatisskörd eller att moster Agda fick astma. Ännu svårare blir det med växthuseffekten där dagens utsläpp kan orsaka skador var som helst i världen flera decennier fram i tiden. Alltså behövs det en miljöpolitik som begränsar de utsläpp som vi vet kan orsaka problem, även om det inte går att bevisa någon konkret skada just nu.

Regeringen kommer att driva på för att EU ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 % till 2020 (jämfört med 1990). Se artikel på DN Debatt.

Det är en bra ambition, minskningar på den nivån krävs för att vi ska kunna undvika de värsta effekterna av växthuseffekten. Efter 2020 måste det minskas ännu mer, men detta är en bra början.

Det är också lovvärt att man har ett så tydligt EU-fokus. Ensidiga svenska åtgärder skulle ha föga effekt i ett globalt perspektiv. Dessutom påverkar vad vi i Sverige gör utsläppen i andra EU-länder och vice versa eftersom vi har sammankopplade elnät (läs mer om detta i ett tidigare inlägg). Att mäta utsläppen i ett enskilt litet land som Sverige är därför inte särskilt meningsfullt.