Avregleringen av elmarknaden

Två forskare i teknikhistora skriver på DN Debatt om avregleringen av den svenska elmarknaden. DN har också en artikel som visar att de kommunala energibolag ofta har lägre priser än privata.

För att förstå hur elmarknaden fungerar (eller inte fungerar) måste man hålla i sär elproduktion och elnät (vilket inte DN-artikeln gör i önskvärd utsträckning).

Elproduktion sker i konkurrens mellan olika bolag; privata, kommunala och statliga. Alla elkonsumenter kan fritt välja vilken producent de ska köpa el från.* Det är detta som var den stora nyheten i avregleringen.

Elnätet är inte avreglerat enligt någon rimlig definition av ordet “avreglering”. Stamnätet ägs av det statliga affärsverket Svenska Kraftnät. De regionala och lokala elnäten är uppdelade i områden som olika bolag (som även här kan vara privata, kommunala eller statliga) har koncession för. Det innebär att ett visst bolag enligt lag monopol på att driva elnät i ett visst område, det finns ingen konkurrens och kunderna kan inte välja.

I många fall ägs elnäten av en koncern som också har elproduktion, det kallas för vertikal integration. Vertikal integration är inte bra eftersom det ger fördelar för de bolag som har det gentemot andra aktörer på elproduktionsmarknaden,

En del hävdar att det var dumt av kommunerna att sälja sina elbolag elnät till privata aktörer. Jag hävdar att det var dumt att sälja elnäten, men bra att sälja elproduktionen.

Elnät är infrastruktur som det råder lagreglerat monopol på. Det finns ingen “elnätmarknad”. Det är inte på något sätt önskvärt att ägandet av elnäten är spritt, eftersom de ändå inte konkurrerar om samma kunder. Det är inte heller önskvärt att privatisera eftersom privata monopol inte är bra. Det bästa vore om staten ägde alla elnät i hela landet genom Svenska Kraftnät, det borde kunna leda till rationellare drift. Det näst bästa är att kommunerna äger elnäten på sitt territorium.

Elproduktion är däremot konkurrensutsatt och det är därmed önskvärt med både spritt ägande och privatisering. Jag ser ingen rimlig anledning till att kommuner, eller staten, ska äga elproduktion.

De flesta är överens om att avregleringen av den svenska elmarknaden inte blev bra. Det beror inte på att det i sig är fel att avreglera, utan att det gjordes en rad misstag under och efter avregleringen.

Konkurrensverket accepterade utan att protestera uppköpsvågen som ledde till en stor koncentration av ägandet av såväl elproduktion som elnät i de tre “stora drakarna” Vattenfall, Fortum och E.ON. De uppnådde därmed både oligopol på elproduktionen och vertikal integration med både produktion och elnät i samma koncern. Dessutom är dessa tre aktörer insyltade i varandras verksamhet genom att många av de stora kraftverken är samägda av flera bolag.

Cirka 90 % av Sveriges elproduktion utgörs av kärnkraft och storskalig vattenkraft, men det är förbjudet att bygga nya sådana anläggningar.

Sammantaget leder detta till att det blir väldigt svårt för nya uppstickare att utmana de etablerade elbolagen. De kan inte uppnå vertikal integration, och de är hänvisade till relativt dyra produktionsformer som vindkraft, biobränsle och småskalig vattenkraft.

Vad kan man då göra idag för att förbättra situationen?

• Underlätta för nya uppstickare genom att tillåta byggande av nya kärnkraftverk.
• Bryt upp den vertikala integrationen genom att förstatliga hela elnätet.
• Se till att de tre “stora drakarna” bryter upp samägandet och renodlar ägandet av kraftverk. Man kan komma långt genom att bara ge order till statliga Vattenfall att ta initiativ till det.
• Man bör dessutom privatisera det statliga bolaget Vattenfall, men behålla dess elnät i statlig ägo.

Se tidigare inlägg.

*) Egentligen finns det ett mellanled som kallas “elhandlare”, men det har ingen direkt inverkan. I praktiken köper de flesta konsumenter el direkt från en elproducent.

(Även postat på Bloggregeringen. Kommentera där.)