Enligt Trafikverket så kommer Förbifart Stockholm kosta knappt 28 miljarder kronor, men enligt en ny beräkning visar det sig att det snarare kommer landa på 44 miljarder kronor.

Med tanke på att stora vägprojekt i Sverige nuförtiden tenderar att bli dyra skrytbyggen och kosta mer än vad man trott, vilket vi senast såg med Södra Länken, så är det högst troligt att denna nya beräkning stämmer.

Det är tänkt att Förbifarten ska finansieras med intäkterna från trängselskatten i Stockholm. Som jag skrivit tidigare är det ingen bra idé att koppla ihop trängselskatten med infrastrukturprojekt på detta sätt. Men om vi utgår från detta så kommer det nu alltså ta 40 år, till 2053, innan Förbifarten är betald med trängselskatteintäkter. Och håller man sig till denna princip så kommer det alltså bli svårt att få finansiering till andra infrastrukturprojekt i Stockholmsregionen de närmaste 40 åren.

Det är med blandade känslor jag läser Folkpartiet Stockholm på SvD Brännpunkt.

Å ena sidan rimlig och relevant kritik mot att en stor tillbyggnad i Stockholms city uteslutande kommer bestå av kontor, och inga bostäder.

Å andra sida en estetisk invändning som verkar bottna i en allmän ovilja att bygga något högre än idag i city. Ligger i linje med tidigare kritik mot föreslagna höga byggnader i city. Invändningen att NK:s vackra sekelskiftesbyggnad kommer att framstå som en grindstuga känns rätt krystad.

Enligt en artikel i Metro så gjorde polisen en insats mot narkotikabruk hos ungdomar i Stockholms norra och västra förorter veckorna före upploppen startade i Husby.

Där ser man vad Sveriges orimliga narkotikalagstiftning (troligtvis i kombination med viss okänslighet hos poliskåren) kan ställa till med. Det är inte så konstigt att det kan bli oroligheter och upplopp om polisen systematiskt trakasserar skötsamma ungdomar i utsatta förorter.

Dessutom borde man på allvar överväga att ge polisen tillgång till elpistol eller liknande så att de kan oskadliggöra folk utan att skjuta skarpt och döda.

SSU och LUF efterlyser på DN Debatt en ny skattereform.

Sveriges skattesystem reformerades senast 1991, och sedan dess har det gradvis förfallit. Både den nuvarande alliansregeringen och tidigare socialdemokratiska regeringar är medskyldiga till detta förfall. Det är inte svårt att instämma i att en ny reform är angelägen.

Dagens momssystem med tre olika momssatser med ibland godtyckliga avgränsningar är inte bra. Inte sällan säljer samma företag produkter med olika momssatser, vilket skapar gränsdragningsproblem och ökad administration. En av de värsta avarterna försvann nyligen när restaurangmomsen sänktes till samma nivå som för mat i butik, men de finns flera liknande fall kvar (så som böcker/e-böcker och danskurser/danstillställningar/konserter).