I dessa tider av finanskris talas det ofta om att i grunden sunda företag råkar illa ut och riskerar gå i konkurs för att bankerna inte är lika villiga att låna ut pengar som tidigare. Nu senast i dagens ledare i DN.

Men vad är egentligen ett i grunden sunt företag, och hur vet man vilka företag som är det? Kan man verkligen betrakta ett företag som riskerar gå i konkurs när bankerna är mindre villiga att låna ut pengar som “sunt”? Är det kanske så att finanskrisen leder till en, åtminstone på längre sikt, bra utslagning av osunda företag som hittills överlevt för att bankerna varit väl generösa med krediter?

Över Asien finns det stora “bruna moln” med sot som är hälsofarligt och dessutom bidrar till den globala uppvärmningen. Forskare har nu upptäckt att detta bruna moln till 2/3 kommer ifrån eldning av biomassa som ved och koskit (och bara till 1/3 från fossila bränslen). Se pressmeddelande från Stockholms Universitet samt artiklar i DN och SvD.

Detta visar att primitiv eldning av biobränslen är skadligt för både klimat, miljö och människors hälsa. Biobränslen är alltså inte någon självklar lösning på klimatproblemet, utan kan tvärt om vara en del av problemet.

I en intervju i DN om Liza Marklunds omdebatterade bok Gömda så konfronteras hon med att boken både på omslag och i förord presenteras som “en sann historia“.

På detta svarar Marklund

Men det är Maria Erikssons sanna historia, som hon upplevde den, en partsinlaga

Marklund har en märklig syn på vad sanning är. En partsinlaga är inte vad man normalt menar när man säger “sanning”. Möjligtvis syftar Marklund på att denna partsinlaga är uppriktig, och så är det kanske. Men inte heller en uppriktig partsinlaga är att betrakta som sanning. (Dessutom är det väldigt svårt att veta om en partsinlaga är uppriktig eller inte.)

DN skriver i en ledare om organiserad brottslighet, penningtvätt och svartarbete. DN försöker göra folk som t.ex. äter lunch ute för 50 kronor moraliskt skyldiga till penningtvätt och svartarbete eftersom det tydligen (enligt DN) är omöjligt att ordna en lunch så billigt lagligt.

Jag tycker inte att det resonemanget håller, och om man drar det till sin spets så blir det inte bra.

Jag kan hålla med om att det är moraliskt fel att medvetet ger sig in i svarta affärer. T.ex. genom att själv jobba svart, att anlita någon som jobbar svart eller att göra affärer med någon som man vet (eller borde inse) sysslar med något olagligt. Och det inkluderar givetvis att äta lunch för 50 kronor på en restaurang som man vet, eller borde inse, sysslar med svartarbete eller penningtvätt.

I en artikel i DN beklagar sig Maria Broome över att hon fick betala 12 000 kronor i månaden för att hyra en lägenhet i Stockholms innerstad i andra hand. Hon gick efteråt till hyresnämnden som tyckte att hyran borde varit drygt 5 000 kronor och kunde därmed tvinga den som hyrt ut att retroaktivt betala tillbaka 30 000 kronor.

12 000 kronor i månaden är inte alls någon orimlig hyra för en lägenhet i Stockholms innerstad (om vi antar att det var en 3:a). Den som köper en bostadsrätt och belånar den kan mycket väl få en månadskostnad som uppgår till det (exklusive amortering) om räntan är lika hög som den var i höstas (vilket inte var extremt högt).

Nu har EU:s Ekodesigndirektiv resulterat i en helt bisarr detaljreglering på EU-nivå.

Är det verkligen rimligt att EU-kommissionen ska besluta att elektriska apparater får dra högst 1 W i standby-läge (fast 2 W om de har display), att nätaggregat inte får dra mer än 0,5 W på tomgång och att en “enkel” digitalbox inte får dra mer än 5 W? Nej, det är en orimlig detaljreglering som EU borde hålla sig borta ifrån.

Tyvärr har den tidigare kloke muslimen Mohamed Omar nu uppenbarligen slutat med att vara klok.

Han har gått ifrån att kritisera dödshot emot de som förolämpar islam, censur och hädelselagar till att ta ställning för politisk islam och stödja Hamas, Hizbollah och Iran. Därmed stödjer han nu de krafter som bl.a. sysslar med just det som han tidigare kritiserade.

Sorgligt.

Kommentarer

Kommentar av O Henriksen on 2009-01-11 11:39:34 +0100

Jesus vilket trams !

Det brukar ofta trätas om hur man ska tolka begreppet fattigdom. Liberaler som t.ex. Johan Norberg brukar använda ett absolut fattigdomsmått. Detta kritiseras av socialister som menar att det är missvisande och istället vill använder relativt fattigdomsmått där man jämför med andra människor, Göran Greider recenserar i Aftonbladet en bok som bl.a. hävdar det. Läs även vad Jacob Lundberg skrivit om detta.

Till att börja med så bör man skilja mellan å ena sidan reell fattigdom, d.v.s. vad man rent konkret kan köpa för de pengar man har, detta påverkas inte direkt (men ibland indirekt, se nedan) av hur rika andra människor är. Och å andra sidan emotionell fattigdom, d.v.s. hur fattig man känner sig, detta kan direkt påverkas av hur rika andra människor är (avundsjuka).