Som jag skrivit tidigare så tycker jag att den svenska sexköpslagen (Brottsbalken 6:11) är för bred och bör göras om till ett förbud mot att köpa sexuella tjänster av tvångsprostituerade (traffickingoffer).

Jag har nu upptäckt att Finland har precis en sådan lag, § 20:8 i den finska strafflagen:

Utnyttjande av person som är föremål för sexhandel

Den som genom att utlova eller ge en ersättning som representerar ett direkt ekonomiskt värde får någon som är föremål för ett brott som avses i 9 eller 9 a § eller i 25 kap. 3 eller 3 a § att ha samlag eller företa en därmed jämförlig sexuell handling skall, om gärningen inte utgör brott enligt 8 a §, för utnyttjande av person som är föremål för sexhandel dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Folkpartiet föreslår en ny arbetsmarknadsmodell.

Mycket bra förslag rakt igenom.

1. Modernisera och liberalisera arbetsrätten
   I dag är anställningstid utgångspunkten vid uppsägningar. Vid en uppsägningssituation bör arbetsgivaren istället kunna låta kompetensen hos varje enskild medarbetare i större utsträckning avgöra vilka som ska få stanna på företaget.

Det är verkligen hög tid att skrota dagens turordningsregler, se tidigare inlägg om detta. Man kan i och för sig fråga sig hur man vid en tvist ska rangordna anställda efter kompetens. Det rimligaste är att det är arbetsgivaren som får välja vilja som ska sägas upp vid arbetsbrist.

Kulturhuset i Stockholm har just nu utställningen Street Smart om graffiti och street art.

Det är en mycket varierande utställning som innehåller lite av varje. Det finns vacker grafittikonst, skojig samhällssatir (fejkade kvällstidningslöpsedlar), intetsägande klotter, roliga aktioner som kan ses som avancerade Practical Jokes, tänkvärda politiska aktioner och flera fall av helt meningslös och smaklös skadegörelse.

Jag har väldigt svårt att förstå hur denna utställning kan gå ihop med stadens annars mycket strikta klotterpolicy.

Det blir alltmer uppenbart att EU:s ledare inte har någon hållbar strategi för att komma ur den skuldkris som Europa hamnat i. Det är märkligt, för det är egentligen ganska enkelt. Antingen så vet EU:s ledare inte bättre, eller så vill eller vågar man inte genomföra de rätta åtgärderna. Det handlar om inkompetens, populism eller korruption (eller någon kombination av dessa).

Lösningen ligger i att konsekvent upprätthålla några enkla, men viktiga och grundläggande ekonomiska principer. Avtal ska hållas, skulder ska betalas tillbaka, och om detta inte är möjligt så återstår konkurs och fordringsägaren får ta förlusten. Den som tar risker, och åtnjuter vinsten när det går bra ska också drabbas av förlusten när det går dåligt.