I en uppmärksammad rättegång har en man blivit friad från våldtäktsanklagelser trots att det förekom tvång och att det kvinnliga offret upprepade gånger sa nej, se artikel i Skånskan.

Tingsrätten menar att det objektivt sett är frågan om en våldtäkt, men att det inte går att bevisa att mannen hade uppsåt och väljer därför att fria. Domaren försvarar tingsrättens resonemang i en debattartikel.

Jag tycker att tingsrättens resonemang är märkligt, och så vitt jag kan bedöma så är det också juridiskt felaktigt. Det stämmer förvisso att det krävs uppsåt för att det ska bli en fällande dom, men det räcker med likgiltighetsuppåt. Och som juristen Susanna Eriksson skriver så verkar inte som om tingsrätten på ett seriöst sett prövat det i detta fall.

Efter att 4H-gården gick i konkurs så har markägaren Stockholms stad låtit Naturskog AB ta över arrendet av Hästa gård på Järvafältet. Naturskog tänker ha 60 får, 100 kor och några hästar.

I lokaltidningen Norra Sidan kan man läsa att organisationen DGF utan tillstånd började en ekologisk grönsaksodling och uppfödning av kycklingar och kaniner på området. Nu vill dock Naturskog bli av med dem och tar hjälp av kronofogden för avhysning.

Samtidigt läser jag att planerna på att anlägga en begravningsplats på Järvafältet (inte långt ifrån Hästa gård) har stött på patrull och blivit försenat och kraftigt fördyrat p.g.a. att markförhållandena visade sig vara betydligt sämre än vad man initialt trodde.

Företrädare för LO, Nordea, miljörörelsen, kyrkan och förnybar-energi-industrin skriver på DN Debatt att EU bör ha tre separata klimatmål: minskade utsläpp, ökad andel förnybar energi och ökad energieffektivisering. De menar att det inte räcker med att bara ha ett mål om minskade utsläpp då styrmedlet för detta, utsläppshandeln, fungerar dåligt.

Jag håller helt med om att utsläppshandeln fungerar dåligt. Men det behöver inte vara fel på målet bara för att styrmedlet fungerar dåligt. Den självklara lösningen är att behålla målet men rätta till styrmedlet. Som jag skrivit tidigare så bör alla utsläppsrätter auktioneras ut i ett öppet och transparent förfarande, ingen gratistilldelning över huvud taget. De utsläpp som inte ingår i handeln bör istället beläggas med en CO2-skatt. Både utsläppsrätter och CO2-skatt ska ske på EU-nivå. Man bör försöka få med internationell flygtrafik och fartygstrafik också.

Tankesmedjan Levande Staden ifrågasätter på SvD Brännpunkt parkeringsnormen. Parkeringsnormen ålägger de som bygger nya bostäder ett ansvar att se till att det finns ett visst antal parkeringsplatser tillgängliga.

Erik Slottner (KD) replikerar och vill justera parkeringsnormen, men vägrar gå med på att den ska avskaffas.

Jag håller helt med Levande Staden. Idag har vi i Stockholm (och andra större städer) stort behov av att det byggs nya bostäder och dessutom problem med att nyproduktion tenderar att bli dyrt. Samtidigt ser vi en trend mot minskad privatbilism i storstäder, i synnerhet bland den yngre generationen. Att då behålla en reglering som försvårar och fördyrar bostadsbyggande i storstäder enbart i syfte att garantera parkeringsplatser är förlegat och direkt skadligt.

Göran Hägglund och David Lega från Kristdemokraterna skriver på SvD Brännpunkt om att stärka civilsamhället.

Jag är benägen hålla med om att civilsamhället är viktigt, mer än en fritidssysselsättning. Jag gillar detta stycke:

Kristdemokraterna anser att ett starkt civilsamhälle har ett egenvärde. Samhället är större än staten. Det är i familjen, vänskapskretsen, idrottsklubben, församlingen eller teaterföreningen som vi växer som människor. Det är här vi bygger tillit, det är här vi i samspel med varandra utvecklas som människor.

För att försvåra identitetsstölder så vill polisen begränsa offentlighetsprincipen så att det blir svårare att få ut uppgifter om privatpersoner från myndigheter. Polisen vill att den som begär ut uppgifter om en privatperson måste berätta vem man är och varför man vill ha informationen. Se artikel i DN.

Bra förslag. Det är alldeles för lätt att genomföra identitetsstölder idag, och detta är ett bra argument för att begränsa offentlighetsprincipen när det gäller privatpersoner.

Bo Rothstein försvarar sitt förslag om att förbjuda allmosor till gatutiggare på DN Debatt.

Se tidigare inlägg om Rothsteins förslag.

Rothstein menar att det är förnedring att ge pengar till tiggare, och att det bör vara förbjudet att förnedra en annan människa, även om det är en “ringa” förnedring. Han kallar sitt förslag för radikalt nytänkande i etiska frågor.

Det är välkommet med radikalt nytänkande i etiska frågor. Men varför måste det redan från början kombineras med krav på lagstiftning och förbud? Det vore bättre att först diskutera den etiska frågan i sig, och se om man kan uppnå någon form av konsensus där. Sen kan man överväga om lagstiftning vore lämpligt (vilket det kanske inte är, även om man kommit fram till en hållbar etisk princip).

Den statliga insättningsgarantin omfattar de flesta typer av bankkonton och täcker upp till 100 000 Euro per person och bank. Om banken skulle gå i konkurs ersätts spararna av Riksgälden. Det innebär att man kan spara flera miljoner kronor och få minst 2 procent ränta i princip helt riskfritt.

Jag tror inte detta är bra. Det leder till en snedvriden konkurrens genom att banker som tar stora risker, och därigenom kan erbjuda hög ränta, får oproportionerligt mycket sparkapital då spararna inte känner av den ökande risken.

Företrädare för en rad banker och andra finansaktörer skriver på DN Debatt att vi måste spara mer.

Jag håller helt med, fram till sista stycket. Där hyllar de det nya investeringssparkontot och vill göra det mer förmånligt ur skattehänseende. Nu visar sig särintresset tydligt. Naturligtvis vill bankerna och fondbolagen att folk ska spara mer i fonder och handla mer med aktier, för då kan de tjäna mer förvaltnings- och transaktionsavgifter.

Ja, det vore bra om folk sparade mer. Men investeringssparkonto är inte det enda, och troligtvis inte det bästa, sättet att spara på. Så det vore olämpligt att ensidigt skattemässigt gynna just denna sparform. Inte heller bör någon ny sparform med speciell beskattning införas. Om man vill gynna sparande så bör det ske på ett mer generellt sätt.

Justitieministern och företrädare för övriga regeringspartier skriver på DN Debatt att regeringen inom kort kommer föreslå skärpning av lagstiftningen mot penningtvätt på flera sätt.

Det är svårt att säga något definitivt om detta innan det finns ett konkret lagförslag. Men jag tycker att flera saker i artikeln är oroväckande ur rättssäkerhetssynpunkt.

Nytt straffansvar för penningtvättsbrott i näringsverksamhet. Bestämmelsen avser att träffa affärsmän som låter sin verksamhet användas för åtgärder som kan misstänkas vara penningtvätt.