Det har blivit en stor debatt kring miljöpartisten Yasri Khans sätt att hälsa. Med hänvisning till sin muslimska tro vill han inte ta kvinnor i hand, medan det går bra att ta andra män i hand.

Det finns muslimska kvinnor som på motsvarande sätt inte tar män i hand, bara andra kvinnor. Detta orsakade viss debatt i samband med TV-programmet Halal-TV 2008.

Man gör det lite för enkelt för sig om man avfärdar Khans beteende som direkt kvinnofientligt. Däremot ger det uttryck för en långtgående könssegregation. Ett annat uttryck är att vissa muslimska kvinnor klär sig mer eller mindre heltäckande med hijab, nikab eller burka. Och så har vi strävan att separera män och kvinnor i offentliga bad.

Det sägs ofta nu för tiden att rasismen i Sverige ökar, bland annat Svenska FN-förbundet och finansminister Magdalena Andersson (s) hävdar detta.

Det verkar finnas en generell oförmåga att ställa samtiden i kontrast till hur det var förr. Många tycks begå misstaget att utifrån konstaterandet att det är dåligt nu så måste det blivit värre än förr. “Det finns rasism i Sverige idag, alltså har rasismen ökat i Sverige” Men så kan man inte resonera, för även om det är dåligt idag så kan det mycket väl ha varit ännu värre förr.

I Sverige finns det nu minst två stora mobiloperatörer som öppet och flagrant bryter mot nätneutraliteten i sina mobilabonnemang genom att tillämpa s.k. zero-rating, d.v.s. att användning av vissa tjänster på Internet inte kostar några trafikavgifter.

Det är Tre med gratis musik från Spotify, Tidal, Deezer, Google Music eller SoundCloud, och Telia med gratis sociala media (Facebook, Instagram, Messenger, WhatsApp, Twitter, Kik).

Detta är allvarligt eftersom det sätter konkurrensen mellan olika Internettjänster ur spel. Det riskerar cementera den dominerande ställning som t.ex. Spotify och Facebook har idag, och hindra nya alternativ som inte får samma behandling av operatörerna.

Riksdagen beslutade nyligen att danstillståndet ska avskaffas. Ledamöter från samtliga partier utom Socialdemokraterna har föreslagit detta, och varken i utskottet eller kammaren så var det någon som motsatte sig kravet på avskaffande.

Danstillståndet innebär att nattklubbar, diskotek och liknande ställen måste ha särskilt tillstånd för att gästerna ska få dansa i lokalen, annars blir det böter. Detta danstillstånd är oberoende av utskänkningstillstånd för alkohol och kravet gäller även om ingen alkohol förekommer. Det är till och med så att restaurangägare måste stoppa spontan dans om de inte har danstillstånd.

Den ideella föreningen Wikimedia Sverige driver offentligkonst.se som samlar fotografier av skulpturer och andra konstverk i offentlig miljö i Sverige. För snart två år sedan stämde Bildupphovsrätt i Sverige (som företräder de konstnärer som gjort skulpturerna i fråga) Wikimedia Sverige för upphovsrättsintrång och menade att de inte har rätt att publicera fotografier av deras skulpturer på Internet utan tillstånd (och ekonomisk ersättning).

Nu har Högsta Domstolen fattat beslut och går på BUS linje.

Detta är mycket problematiskt och olyckligt. HD säger att det inte är tillåtet att sprida fotografier på offentliga skulpturer till allmänheten via Internet utan tillstånd från upphovsmannen. Detta även om det inte finns något kommersiellt intresse. Jag har svårt att tolka detta på annat sätt än att detta även skulle kunna omfatta när jag fotograferar en offentlig skulptur och lägger upp på denna blogg. Eller när vem som helst lägger upp ett sådant fotografi på Facebook, Instagram eller Twitter.

Enligt en rapport från Oxfam tar Sverige bara emot 63 procent av vår fair share av kvotflyktingar från Syrien (2700 av 4319). Jämför med t.ex. Norge som är bäst i klassen och tar emot 260 procent.

Sverige tar dock emot betydligt fler flyktingar från Syrien (och andra länder) vid gränsen än Norge och de flesta andra länder.

Detta får mig att fundera över ifall Sverige har gjort rätt prioriteringar i sitt flyktingmottagande. Eller har vi gjort några medvetna prioriteringar överhuvudtaget? Kanske har vi varit passiva och det bara blivit så här.

Sverige har idag mycket höga ambitioner på rättssäkerhet när det gäller asylärenden, med möjlighet att överklaga i flera led. Beslut av Migrationsverket kan överklagas till en migrationsdomstol, och dom i migrationsdomstol kan överklagas till Migrationsöverdomstolen.

Migrationsdomstolarna tar upp alla överklagade beslut. Migrationsöverdomstolen har prövningstillstånd och tar bara upp principiellt viktiga ärenden var avgörande blir prejudicerande.

Det kan jämföras med brottsmål där dom i tingsrätt kan överklagas till hovrätt och vidare till Högsta domstolen som har prövningstillstånd.