Sjuksköterskan och folkhälsovetaren Ann-Lis Söderberg ger socialministern några råd på Svenska dabladets Brännpunkt och ämnet för dagen är hur antalet aborter kan minskas. Som liberal skuggminister åt socialministern är det min plikt att dechiffrera Söderbergs till godhjärtighet förklädda religiösa moralism. Det är anmärkningsvärt och skrämmande att ingen nedgång i aborttalen noterats på drygt 30 år, trots att ett stort antal preventivmedel erbjuds idag, trots undervisning i skolorna, trots att det finns ungdoms­mottagningar och mödravård med preventiv inriktning.

Polarn Per tog mod till sig – efter att ha fått en skål med potatissallad över huvudet – beslutade han sig för skilsmässa. Efter en lång och trasslig relation satt han och ex-frun på var sitt håll och kommunicerade via sina advokater. De tog lika ansvar för barnen, som spenderade varannan vecka hos respektive förälder. Snart blev Per varse att ex-frun hade rätt till barnbidraget – trots att hon tjänade mer än han själv.

Regeringen presenterade igår sin budget. En budget nästan kliniskt ren från överraskningar, och även om det är tråkigt, så är det nog bra. Budgeten är egentligen bara en expansion och en detaljering av regeringsförklaringen, som i sin tur nästan är exakt valprogrammet rakt av. Och det är unikt i svensk politik. För första gången i mitt meddellånga liv har folket röstat på en politik och fått just det som lovades. Visst hade jag hoppats på mer liberalism i budgeten, och det har jag inte fått.

Sveriges nya regering är intressant på många sätt, och det finns många kommentarer att göra, så många att jag kommer dela upp kommentarerna i flera blogginlägg. Först ut är mina kommentarer om folkpartiets nya statsråd: Jackpot för Folkpartiet Folkpartiet har lyckats få ministrar på alla sina favoritområden. Och urvalet är inte helt pjåkigt heller. Att Jan Björklund blir skolminister får ses som mycket positivt. Det beror på att han som vice ordförande är garanterad en plats, och skolfrågorna är en fråga där hans eviga tjat om ordning och reda faktiskt träffar rätt.

Det är säkert för de flesta inte obekant att Maud Olofsson krävde för snart en vecka kvoteringsprincipen “varannan damernas.” Och man bör förvänta sig en relativt jämn könsfördelning om inte kompetensen hos individerna bedöms slentrianmässigt och oreflekterat på basis av deras kön. Men “varannan damernas” är också ett uttryck för något oreflekterat. Att bilda regering är en fråga om att tillvarata den typ och bredd av kompetens som gagnar en väl fungerande regering.